116 hellre än att utsätta mig för ett sådant pinsamt uppträde, som kommer att efterlämna sinnesoro och samvetsagg hos mig. Gott, jag måste sålunda avstå från allt hopp, då platt ingen annan väg står mig åter och då jag är så långt ifrån att stanna vid dessa bägge, att jag hellre skulle gjuta hälften av mitt blod än välja en av dem, det vill säga allt mitt blod hellre än välja dem bägge. Ja, sannerligen allt mitt blod, tillade jag efter ett ögonblicks besinning, det skulle jag tvivelsutan hellre offra än sänka mig till nedrigt allmosetiggeri. Men här är det just vackert fråga otn mitt blod! Det är fråga om Manons liv och uppehälle, det är fråga om hennes kärlek och hennes trohet. Vad har jag att sätta upp emot henne ? Intet har jag hittilldags haft. Hon är mig i stället för ära, lycka och världslig framgång. Visst gives det mångahanda, som jag skulle giva mitt liv för att vinna eller undgå; men att akta något högre än mitt liv är icke ett skäl för att akta det så högt som Manon. Efter detta argument tovade jag icke länge att bestämma mig. Jag fortsatte min vandring, besluten att först gå till Tiberge och därifrån till monsieur de T. Då jag kom in i Paris, tog jag en hyrvagn, änskönt jag ingenting hade att betala den med; jag räknade på den hjälp jag stod i begrepp att ansöka om. Jag lät köra mig till Luxembourg, varifrån jag sände bud till Tiberge, att jag väntade honom, och han tillmötes-kom min otålighet genom att skyndsamt infinna sig. Utan ringaste omsvep meddelade jag honom min övermåttan nödställda belägenhet. Han frågade, om de hundra pistolerna, som jag givit honom tillbaka, för-slogo, och utan ett ord till invändning gick han på fläcken och hämtade dem åt mig med denna frimodiga uppsyn och detta nöje vid att giva, som allenast kärleken och den äkta vänskapen kan visa. Ehuru jag icke hyst det ringaste tvivel om att min begäran skulle villfaras, häpnade jag över att ha fått den uppfylld för så gott köp, det vill säga utan att han bannat