Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
mig för min obotfärdighet. Men jag bedrog mig, då
jag trodde mig gå helt och hållet fri för hans
förebråelser; ty då han var färdig med att räkna upp sina
penningar och jag lagade mig till att skiljas från
honom, bad han mig gå ett slag med honom i
gångarna.
Jag hade icke yttrat ett ord om Manon, och han
var okunnig om att hon befann sig i frihet;
fördenskull rörde sig hans moralpredikningar endast om min
våghalsiga rymning från Saint-Lazare och om hans
farhåga, att jag, i stället för att tillgodogöra mig de
sedelärdomar jag där erhållit, skulle återsjunka i mina
utsvävningar. Han sade, att han, då han dagen efter
min flykt kom till Saint-Lazare för att besöka mig,
blivit så bestört, att det ej kunde med ord uttryckas,
vid det han erfor, på vilket sätt jag berett mig
utträde. Därpå hade han haft ett samtal med priorn;
och den gode patern hade ännu icke hämtat sig från
sin förfäran men hade icke desto mindre varit nog
ädelmodig att undanhålla polismästaren
omständigheterna vid mitt avlägsnande och förhindrat att
port-närens död blev bekant utanför klostret. Jag hade
sålunda ingen anledning till oro från det hållet, men
om det återstod mig ett uns förnuft, menade han, så
skulle jag begagna mig av den lyckliga vändning
himlen gav åt mina angelägenheter; jag borde börja
med att tillskriva min fader och försona mig med
honom, och ville jag för en gång lyda hans, Tiberges,
råd, så höll han före, att jag skulle lämna Paris och
återvända till min familjs sköte.
Jag åhörde hans tal ända till slut. Det fanns däri
åtskilligt tillfredsställande. Först och främst fröjdade
jag mig över att icke ha något att frukta från
Saint-Lazare. Parisgatorna blevo på nytt ett fritt land för
mig. Vidare lyckönskade jag mig till att Tiberge icke
hade den svagaste aning om Manons befrielse och
hennes återförening med mig. Jag iakttog till och
med, att han undvikit att tala om henne, uppenbarligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
