134 jag introducerat honom här och sålunda oförvarandes orsakat hans passion, är skyldig att förebygga verkningarna av det onda jag vållat. Jag tackade monsieur de T. för denna så viktiga tjänst och erkände, till fullo gengäldande hans förtroende, att Manons karaktär var just sådan som G.-M. föreställde sig, det vill säga att hon icke kunde utstå att höra talas om armod. — Emellertid, fortsatte jag, så snart det endast är fråga om mera eller mindre, tror jag henne icke om att övergiva mig för en annan. Jag har det så ställt, att jag icke behöver låta henne lida någon brist, och jag hoppas, att mina tillgångar skola ökas dag för dag. Jag fruktar endast ett: att G.-M. skall begagna sig av sin kännedom om vår uppehållsort för att spela oss något spratt. Monsieur de T. försäkrade, att jag kunde vara lugn i det avseendet; G.-M. vore väl i stånd till en kärleksgalenskap men alldeles icke till en låghet; vore han nog lumpen att begå en dylik, så skulle han vara den förste, han som talade, att näpsa honom därför och dymedelst reparera sitt missöde att ha berett anledning därtill. — Jag är er förbunden för detta ert sinnelag, återtog jag, men olyckan skulle vara skedd och botemedlet mycket tvivelaktigt. Den klokaste utvägen är således att förekomma honom genom att lämna Chaillot och välja en annan vistelseort. — Visserligen, menade monsieur de T., men ni skulle näppeligen kunna göra det så flinkt som det behövdes, ty G.-M. torde vara här vid tolvtiden; han sade mig det i går, och det är detta som har föranlett mig att komma så bittida och upplysa er om hans förehavanden. Han kan komma vilket ögonblick som helst. Vetskapen om att faran var så överhängande kom mig att betrakta saken med allvarsammare ögon. Alldenstund det syntes mig ogörligt att undvika G.-M: s