- Project Runeberg -  Manon Lescaut /
135

(1914) [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles Translator: Klara Johanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

135 besök och likaså att hindra honom att utgjuta sig för Manon, beslöt jag mig för att själv förbereda henne på den nye rivalens plan. Jag tänkte mig att hon, om hon visste mig redan invigd i de förslag han skulle göra och åhörde dem inför mina ögon, skulle ha tillräckligt styrka att tillbakavisa dem. Jag yppade mina tankar för monsieur de T., som genmälde, att detta var en ytterligt kinkig sak. — Jag medgiver det, svarade jag, men alla skäl, som någon kan ha att vara säker på en käresta, de skälen har jag att räkna på hennes tillgivenhet. Det skulle endast vara anbudens storlek som kunde blända henne, och jag har ju sagt er, att hon är fullkomligt fri från vinningslystnad. Hon älskar sin bekvämlighet, men hon älskar också mig, och som mina affärer för närvarande stå, kan jag icke tro, att hon framför mig föredrager sonen till den man, som har satt henne på spinnhuset. Med ett ord, jag framhärdade i min avsikt, och på tumanhand med Manon framlade jag oförtäckt allt vad jag nyss inhämtat. Hon tackade mig för min goda tanke om henne och lovade att upptaga G.-M: s anbud på ett sätt, som skulle beröva honom lusten att förnya dem. — Nej, avbröt jag, det duger icke att reta honom med någon ohövlighet; han kan göra oss skada. Men du vet nog, du lilla skälm, tillade jag skrattande, hur du skall göra dig kvitt en obehaglig och oläglig älskare. Efter något funderande återtog hon: — Det faller mig in en utmärkt plan, och jag är riktigt uppblåst över det påfundet. G.-M. är son till vår värste fiende; låtom oss hämnas på fadern, icke genom hans son men genom hans pung. Jag ärnar höra på honom, mottaga hans presenter och så draga honom vid näsan. — Det var ett ganska nätt påhitt, menade jag, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 3 15:59:12 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lescaut/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free