137 dela den inkomst på fyrtio tusen livrés han redan åtnjöt, utan att räkna det som han väntade efter sin faders frånfälle. Hon skulle härska över hans hjärta och hans förmögenhet, och till underpant på dessa håvor var han redo att skänka henne en täckvagn, ett möblerat hotell, en kammarpiga, tre lakejer och en kock. — Jo jag tackar! sade jag. Sonen är åtskilligt frikostigare än fadern. Men låtom oss tala allvarsamt, frestas du icke alls av detta anbud? — Jag? utbrast hon och citerade med vederbörlig förändring ett par verser av Racine: Jag! Tror du mig väl om en dylik svekfullhet? Hur vore jag i stånd att detta anlet' tåla, vars drag min spinnhustid för ögat städse måla I — Nej, genmälde jag och fortsatte parodin: Jag näppeligen tror, att av ett spinnhusminne den ömma lågan tänts för honom i ditt sinne. — Men ett möblerat hotell med en täckvagn och tre lakejer kunde väl göra det, och kärleken har få så verksamma tändämnen. Hon bedyrade, att hennes hjärta tillhörde mig för evigt och att det aldrig skulle brinna för någon annan än mig. — De löften han gjort mig, tillade hon, äro mera ägnade att sporra till hämnd än att upptända till kärlek. Jag frågade, om hon hade för avsikt att mottaga hotellet och vagnen, men då svarade hon, att hon icke ville åt annat än hans penningar. Svårigheten bestod i att ernå det ena utan det andra. Vi beslöto att avbida den fullständiga utvecklingen av Q.-M: s förslag, vilken han lovat meddela henne i brev. Följande dag erhöll hon verkligen ett dylikt genom en lakej utan livré, som mycket behändigt förskaffade sig tillfälle att tala med henne utan