138 vittnen. Hon tillsade honom att vänta på svar och gick ögonblickligen till mig med skrivelsen, som vi tillsammans öppnade. Förutom de brukliga älskogsuttrycken innehöll den en specificering av min rivals löften. De voro i sanning rundliga. Han förband sig att lägga upp tio tusen francs i samma stund som hon tog hotellet i besittning och sedermera så ersätta de uppstående minskningarna i denna summa, att hon ständigt skulle ha den framför sig i reda penningar. Invigningsdagen var icke långt borta. Han önskade endast tvenne dagar till förberedelserna och angav namnet på den gata och det hotell, där han lovade att invänta henne på andra dagens eftermiddag, såvitt hon kunde lista sig ur mitt våld. Detta var den punkt, rörande vilken han besvor henne att stilla hans oro; för allt det övriga tycktes han vara trygg. Men han tillade, att om hon förutsåge någon svårighet att undkomma mig, så skulle han finna utväg att befrämja hennes rymning. G.-M. var arglistigare än fadern. Han ville ha bytet fast, innan han lade slantarna på bordet. Vi överlade om huru Manon borde bete sig. Jag bemödade mig ytterligare att avvända henne från detta företag och påpekade för henne alla dess vådor; men intet mäktade rubba hennes föresats. Hon svarade i korthet G.-M., försäkrande honom, att hon icke skulle ha någon svårighet att begiva sig till Paris på utsatt dag och att han med visshet kunde vänta henne. Därpå uppgjorde vi, att jag på fläcken skulle fara och hyra en ny bostad i någon by på andra sidan om Paris och föra med mig vår lilla packning. Följande dags eftermiddag skulle hon enligt överenskommelse i god tid fara in till Paris; sedan hon erhållit G.-M: s presenter, skulle hon enträget bedja honom att föra henne till spektaklet samt taga med sig så mycket penningar hon kunde bära och låta min lakej, som hon tänkte medföra, övertaga resten. Det var fortfarande