147 mera på ert hedersord. Han behöver tid för att skaffa penningarna ur sin kassakista, och jag får tillräckligt sådan att verkställa min plan. Monsieur de T. följde denna anordning punkt för punkt. Jag lämnade honom på en källare, där han oförtövat skrev sitt brev, och gick att fatta posto några steg från Manons hus. Jag såg budet anlända och G.-M. ett ögonblick senare avlägsna sig till fots, följd av en lakej. Så snart han hunnit in på en annan gata, skred jag fram till min trolösas port och klappade därpå, trots all min vrede, med den vördnad man hyser för ett tempel. Lyckligtvis blev det Marcel som kom och öppnade. Jag tecknade åt honom att tiga, och ehuru jag ingenting hade att befara av de övriga domestikerna, frågade jag viskande, om han kunde föra mig till det rum, där Manon befann sig, utan att jag bleve sedd. Han svarade, att detta lätt gick för sig, om vi utan buller stege uppför stora trappan. — Låtom oss då raskt gå på, sade jag, och sök förhindra, att någon kommer ditupp, så länge jag är där.