149 mål? Jag ser dig blek och skälvande, och jag är alltjämt så känslig för dina ringaste lidanden, att jag fruktar att alltför svårt nedslå dig med mina förebråelser. Men, Manon, det säger jag dig, mitt hjärta är genomstunget av sorgen över ditt förräderi. Slika sår tillfogar man icke en älskare, om man icke har beslutit hans död. Detta är tredje gången, Manon, jag har noga räknat dem, det är icke möjligt att förgäta sådant. Dig tillkommer det att nu på stunden avgöra vilket parti du vill taga, ty mitt bedrövade hjärta kan icke än en gång utstå en så grym behandling. Jag känner, att det dukar under och är färdigt att brista av sorg. Jag kan icke mer, tillade jag, i det jag sjönk ned på en stol, jag har knappast ens styrka att tala och hålla mig upprätt. Hon svarade icke ett ord, men då jag satt mig, segnade hon ned på sina knän och stödde sitt huvud mot mina, i det hon dolde sitt ansikte med mina händer. Jag kände i detsamma, att hon vätte dem med tårar. I .gudar, så det stormade inom mig!... — Ack Manon, Manon, återtog jag med en suck, det är väl sent att skänka mig tårar, sedan du vållat min död. Du hycklar en bedrövelse, som du icke kan känna. Det största av dina lidanden är utan tvivel min närvaro, som städse varit oläglig för dina nöjen. Upplåt dina ögon och se vem jag är — man gjuter icke så ömma tårar för en olycklig, som man bedrager och hjärtlöst övergiver. Hon kysste mina händer utan att skifta ställning. — Obeständiga Manon, började jag ånyo, otacksamma och opålitliga flicka, var äro dina löften och var äro dina eder? Du tusenfalt flyktiga och grymma älskarinna, var har du gjort av den kärlek, som du svor mig senast i denna dag? Rättfärdiga Försyn, kan en trolös kvinna så driva gäck med dig efter att så heligt ha åkallat dig som vittne? Är det då meneden som skördar belöning? Förtvivlan och övergivenhet är vad som väntar beständigheten och troheten.