152 om du föreställde dig att hon sökt upp dig på min anstiftan, som ett tillkännagivande att jag avsade mig dig för att fästa mig vid O.-M. Den tanken störtade mig med ens i förvirring, ty hur oskyldig jag än var, insåg jag att skenet var emot mig. Emellertid önskar jag, att du skall vara min domare, sedan jag framställt hur saken verkligen förhåller sig. Hon meddelade mig nu allt vad som vederfarits henne, sedan hon sammanträffat med G.-M. på det ställe där vi befunno oss. Han hade verkligen mottagit henne som den högsta furstinna. Han hade visat henne alla gemaken, vilka voro inredda med beundransvärd smak och ordning. Han hade räknat upp tio tusen livrés åt henne i hennes toalettrum och därtill lagt en del smycken, varibland det halsband och de armringar av pärlor, som hon redan en gång fått av hans fader. Därifrån hade han fört henne upp i en salong, som hon ännu icke sett, och där hade en utsökt anrättning stått uppdukad. Han hade låtit betjäna henne av de nya domestiker, som han engagerat för hennes räkning, och befallt dem att hädanefter betrakta henne som sin härskarinna. Till sist hade han visat henne täckvagnen, hästarna och alla sina övriga presenter, varpå han proponerat henne ett spelparti under väntan på supén. — Jag tillstår, fortsatte hon, att jag blev slagen av detta överdåd. Jag besinnade, att det skulle vara synd att kasta bort så mycket förmåner och nöja oss med att rädda undan de tio tusen och smyckena, att detta var ett välstånd som passade för dig och mig och att vi skulle kunna leva angenämt på G.-M:s bekostnad. I stället för att föreslå honom ett spektakelbesök satte jag mig för att utforska honom rörande dig för att utröna hur pass lätt vi skulle kunna träffas, om mitt system ginge i verkställighet. Jag fann honom mycket medgörlig. Han frågade vad jag tänkte om dig och om jag icke kände någon saknad efter dig, och