158 på fullt allvar föreslå mig det såsom en idé, vilken övermåttan tilltalade henne. Förgäves frågade jag, var hon ville att jag i en handvändning skulle finna karlar, som dugde att taga fast G.-M. och troget vakta honom; hon svarade, att vi åtminstone borde fresta på, alldenstund monsieur de T. tillförsäkrade oss ytterligare en timme, och till svar på mina övriga invändningar påstod hon, att jag spelade tyrann och icke alls frågade efter hennes önskningar. Hon kunde icke tänka sig något finare än denna bragd. — Du superar med hans kuvert, upprepade hon, du vilar mellan hans lakan, och i ottan drager du dina färde med hans älskarinna och hans mynt. Då har du fått ordentlig hämnd på både fader och son. Jag gav vika för hennes enträgenhet oaktat mitt hjärtas lönnliga oro, som tycktes varsla om en ödesdiger katastrof. Jag begav mig ut i syfte att anmoda ett par tre livdrabanter, som Lescaut fört mig i beröring med, att åtaga sig G.-M. Jag fann endast en av dem hemma, men han var en karl med ruter i och hade icke väl hört vad det gällde, förrän han försäkrade mig, att det skulle lyckas. Han begärde endast en summa av tio pistoler till belöning åt tre gardesknektar, som han ämnade använda till saken under sitt kommando. Jag bad honom att icke förspilla någon tid, och han samlade också ihop dem på ringare än en kvarts timme. Jag väntade under tiden i hans bostad, och då han var tillbaka med sitt folk, förde jag honom själv till hörnet av en gata, på vilken G.-M. ovillkorligen måste gå fram. Jag anbefallde honom att icke fara illa med sin fånge men bevaka honom så noga till klockan sju på morgonen, att jag kunde vara trygg för att han icke sluppe undan. Han sade då, att han tänkte föra honom till sin kammare och nödga honom att kläda av sig eller till och med lägga sig i hans säng, under det han själv och hans tre krigsmän tillbragte natten med spel och dryckjom. Jag dröjde kvar hos dem ända tills jag fick se