Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
honom, utövade sådan verkan på hans klena förnuft,
att han inbillade sig, att galgen eller stegel och hjul
förestode honom. Fördenskull lovade han att yppa
allt som kommit till hans kännedom, allenast han bleve
skonad till livet. G.-M., som nu kände sig övertygad
om att det låg något allvarsammare och brottsligare
i våra förehavanden, än han dittills haft anledning att
misstänka, tillförsäkrade Marcel icke endast livet utan
även belöning för hans bekännelse.
Den olycksfågeln underrättade honom då om en
del av vår plan, om vilken vi obesvärat samtalat i
hans närvaro, alldenstund han var bestämd att ha
ett finger med i den. Visserligen var han fullkomligt
okunnig om de ändringar i densamma, som vi vidtagit
i Paris, men vid avresan från Chaillot hade han blivit
upplyst om hur företaget var anordnat och vilken
roll han skulle spela därvid. Han förklarade sålunda
för G.-M., hurusom vårt syfte var att draga hans son
vid näsan och att Manon skulle erhålla eller redan
erhållit tio tusen francs, vilka enligt vår plan G.-M: s
arvingar aldrig skulle få se röken av.
Efter denna upptäckt gick gubben häftigt tillbaka
upp i vårt rum. Utan att säga något gick han igenom
till toalettrummet, där han utan svårighet fann rätt på
summan och på smyckena. Därpå återvände han till
oss eldröd i ansiktet och överhopade oss med
skymfliga tillvitelser, i det han visade fram vad han
behagade kalla vårt tjuvgods. Pärlhalsbandet och
armringarna stack han under näsan på Manon.
— Känner ni igen de här? frågade han med ett
spefullt leende. Det var icke första gången ni skådade
dem. Ackurat desamma, på min ära! De föllo er i
smaken, min sköna, det kan jag så innerligen lätt
begripa. De kära barnen! tillade han, de äro
sannerligen så hjärtans älskliga bägge två, men de äro något
tjuvaktiga...
Mitt hjärta höll på att sprängas av raseri vid denna
förolämpande harang. För att få vara fri ett ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
