Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
under det så många gemena själar, värda vårt öde,
åtnjuta alla lyckans förmåner!
Dessa betraktelser uppfyllde mig med smärta. Men
detta var ett intet i jämförelse med dem, som rörde
framtiden, ty jag förtärdes av farhågor för Manon.
Hon hade redan suttit på spinnhuset, och ehuruväl
hon sluppit dädan på anständigt vis, visste jag, att
återfall därvidlag medförde ytterst farliga följder. Jag
skulle velat giva uttryck åt min ångest, men jag
fruktade att uppskrämma henne för mycket. Jag bävade
för hennes skull utan att töras varsko henne om faran
och omfamnade henne suckande för att åtminstone
försäkra henne om min kärlek, som var nästan den
enda känsla jag vågade uttrycka.
— Manon, tala uppriktigt, kommer du att älska mig
beständigt ?
Hon svarade, att det gjorde henne mycket ont,
att jag kunde tvivla därpå.
— Nåväl, återtog jag, jag tvivlar icke, och jag ärnar
bjuda alla mina fiender spetsen med denna förvissning.
Jag skall taga min familj i anspråk för att slippa
ut ur Chåtelet, och allt mitt blod gagnar till intet, om
jag icke rycker dig därifrån, i detsamma jag är fri.
Så anlände vi till fängelset. Där skilde man oss
åt, vilket slag icke drabbade mig så hårt, emedan
jag förutsett det. Jag anbefallde Manon till det bästa
hos uppsyningsmannen, i det jag upplyste honom, att
jag var en person av börd, och lovade honom en
ansenlig vedergällning. Därpå omfamnade jag min
älskade, innan vi skildes, samt besvor henne att icke
låta sig övermannas av bedrövelsen och ingenting
frukta, så länge jag funnes vid liv. Jag var icke utan
penningar, och jag gav henne en del samt betalade av
återstoden till uppsyningsmannen en månads riklig
kost i förskott för henne och mig.
Myntet gjorde synnerligen god verkan. Jag blev
satt i en anständigt möblerad kammare, och det
försäkrades mig, att Manon erhållit en likadan.
!*> <#>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
