171 givit åt mina ursäkter, att han icke mäktade dölja denna omkastning för mig. — Kom, min stackars chevalier, sade han, kom och omfamna mig — det gör mig ont om dig. Jag omfamnade honom, och han kramade mig på ett sätt, som röjde för mig vad som försiggick i hans hjärta. — Men huru skola vi bära oss åt för att få dig härifrån? återtog han. Redogör utan omsvep för alla dina förhållanden. Då min vandel i sin helhet icke innebar något, som kunde egentligen vanära mig, åtminstone om man mätte den efter levnadssättet bland andra unga män av värld, och då ju en älskarinna ingalunda gäller för någon skam i våra dagar, lika litet som en smula kne-pighet i att fånga spellyckan, skildrade jag utförligt och uppriktigt för min fader det liv jag hade fört. För varje felsteg, som jag biktade, vinnlade jag mig om att anföra berömda föredömen i syfte att förringa nesan därav. — Jag lever tillsammans med en älskarinna utan att vara bunden vid henne genom vigselceremonier — hertig de... underhåller två mitt för ögonen på hela Paris, och monsieur de... har en sedan tio år tillbaka, vilken han älskar med en trohet, som han aldrig visat sin maka. Två tredjedelar av alla ståndspersoner i Frankrike räkna sig till heder att ha älskarinnor. Jag har begagnat mig av en smula knep i spel — markis de ... och greve de ... äga inga andra inkomstkällor, prins de... och hertig de... stå i spetsen för ett sällskap riddare av samma orden. Vad beträffade mina anslag mot de bägge herrarna G.-M: s pung, kunde jag lika lätt bevisat, att jag även därutinnan ej saknade förebilder, men jag hade för mycket heder i behåll för att icke döma mig själv tilllika med alla dem, vilka jag kunnat uppställa som mina mönster, varför jag bad min fader tillgiva denna