173 återstående livstid eller ock sända henne till Amerika. Just vid den tiden började man utskeppa hopar av löst folk till Mississippi och polismästaren gav dem sitt ord på att avsända Manon med första fartyg. Monsieur de G.-M. och min fader kommo genast och bragte mig budskapet om min frihet. Den förre fällde ett belevat yttrande om det inträffade, och efter att ha gratulerat mig till förmånen att äga en slik fader förmanade han mig att allt framgent profitera av dennes lärdomar och föredöme. Min fader befallde mig att göra G.-M. ursäkter för den oförrätt jag avsett att tillfoga hans familj och tacka honom för att han medverkat till min utsläppning. Vi avlägsnade oss i sällskap utan att ha nämnt ett ord om min käresta. Jag vågade icke ens tala om henne med vaktknektarna i deras närvaro. O ve, mitt bedrövliga förord skulle i sanning varit fåfängt! Den omänskliga ordern hade anlänt på samma gång som den om mitt frigivande. Den olycksfödda flickan fördes en timme senare till spinnhuset, för att där förenas med några eländiga varelser, som voro dömda till samma lott. ^