Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
ning av detta slag icke kunde begäras utan särskilt
skäl, och han fattade ej rätt vilket skäl man skulle
kunna anföra för att vinna någon ansedd och
inflytelserik person till medlare. Kunde man göra sig några
förhoppningar på det hållet, så skulle det endast vara,
om man finge monsieur de G.-M. och min fader att
skifta mening och förmådde dem att själva anmoda
polismästaren att återkalla sin dom. Han erbjöd sig
att göra allt vad han kunde för att vinna unge G.-M.,
ehuruväl han trodde denne vara något avkyld gentemot
honom på grund av misstankar, som väckts i samband
med vårt mellanhavande, och förmanade mig att å min
sida ingenting underlåta, som kunde uppmjuka min
faders sinne.
Detta var intet lättvindigt göra för mig; jag menar
icke allenast för det motstånd, som jag helt naturligt
skulle nödgas bekämpa, utan för en annan orsak, som
rent av kom mig att bäva för att nalkas honom: jag
hade ju smugit mig bort från hans logi olovandes,
och jag hade varit fast besluten att icke återvända dit,
alltsedan jag erfarit Manons sorgliga öde. Jag
befarade med fog, att han skulle kvarhålla mig mot min
vilja och på enahanda sätt släpa mig tillbaka till
landsorten. Min äldre broder hade ju en gång använt
den metoden. Visserligen var jag nu mera till åren,
men åldern var ett klent argument att sätta upp mot
styrkan. Emellertid fann jag på en utväg, som
besparade mig risken, nämligen att under falskt namn
stämma möte med honom på en offentlig plats. Jag
bestämde mig genast för detta handlingssätt.
Monsieur de T. begav sig till G.-M. och jag till
Luxembourg, varifrån jag sände bud till min fader, att en
adelsman vördsammast bad honom infinna sig där.
Jag var rädd, att han skulle vara hindrad att komma,
alldenstund natten var i antågande, men han visade
sig dock inom kort, följd av en lakej. Jag bad honom
vika in i en gång, där vi kunde få vara för oss själva,
och vi gingo väl minst hundra steg under tystnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
