Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
som jag icke förmådde uppfånga, vände de hästarna
och galopperade i sporrsträck tillbaka till Paris.
— Gud i himlen, sade livdrabanten, vilken tycktes
vara lika upprörd som jag över detta skändliga
förräderi, vad skola vi nu taga oss till? Vi äro ju
endast två.
Jag var mållös av ursinne och häpnad. Jag stannade
och tvekade, om icke min första hämndeåtgärd borde
gå ut på att sätta efter och näpsa de uslingar, som
lämnat mig i sticket. Än följde jag med blicken deras
flykt, än såg jag åt andra hållet på stadstjänarna.
Hade jag förmått klyva mig, så skulle jag på en gång
kastat mig över dessa bägge föremål för mitt raseri
— jag slukade dem alla tillhopa.
Livdrabanten, som slöt sig till mitt vacklande av
mina kringirrande blickar, bad mig lyssna till hans
råd.
— För oss två vore det vanvettigt att angripa sex
karlar, vilka äro lika väl väpnade som vi och tyckas
invänta oss med gott mod. Vi måste vända om till
Paris och söka göra ett lyckligare val av medhjälpare.
Stadstjänarna kunna omöjligt göra dryga dagsresor
med två tunga fordon; i morgon hinna vi lätteligen
upp dem.
Jag funderade något på denna utväg, men då jag
på alla sidor allenast skönjde anledningar till
hopplöshet, fattade jag ett i sanning förtvivlat beslut,
nämligen att tacka min följeslagare för hans tjänster samt
i stället för att anfalla stadstjänarna fogligt gå och
anhålla att bliva upptagen i deras trupp, på det jag
skulle få jämte dem ledsaga Manon till
Havre-de-Gråce och sedermera färdas över havet med henne.
— Hela världen förföljer eller förråder mig, sade
jag till livdrabanten, jag kan icke längre lita på någon
människa, jag väntar intet mer vare sig av Fortuna
eller av människors hjälp. Mina olyckors mått är
rågat, det återstår mig intet annat än att böja mig
under dem. Fördenskull tillsluter jag mina ögon för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
