Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
— Nej, nej, sade jag, det är för mig en
avundsvärd lott att vara olycklig med dig.
Hennes yttranden kommo mig att darra och jag
förstod, att hon var förkrossad av sina lidanden. Jag
ansträngde mig att synas lugnare för att driva bort dessa
olyckliga döds- och förtvivlanstankar. Jag föresatte
mig att allt framgent fasthålla vid samma beteende,
och jag fick längre fram erfara, att intet är bättre
i stånd att ingjuta mod i en kvinna än oförskräckthet
hos en man, som hon älskar.
Då jag förlorat hoppet att erhålla hjälp från Tiberge,
sålde jag min häst. De penningar, som härför inflöto,
jämte det jag ännu hade i behåll av er föräring,
uppgingo till den lilla summan av sjutton pistoler. Därav
använde jag sju till inköp av några
nödvändighetsartiklar för Manons bekvämlighet, och de återstående
tio gömde jag i sorgfälligt förvar som grundplåt för
vår bärgning och våra förhoppningar i Amerika. Det
beredde mig ingen svårighet att bliva mottagen
ombord på fartyget. Man letade just då efter unga karlar,
som voro hågade att frivilligt sluta sig till kolonin.
Överfart och kost erhöll jag fritt. Som posten till
Paris skulle avgå följande dag, lämnade jag efter mig
ett brev till Tiberge. Det var rörande och tvivelsutan
ägnat att beveka honom i hans innersta, efter det
föranledde honom att fatta ett beslut, som endast kunde
härflyta ur ett gränslöst förråd av offervillig
tillgivenhet för en olycklig vän.
C^i C^l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
