Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
XXI.
Vi odlade omsorgsfullt vårt vänskapliga förhållande
till guvernören. Han hade den godheten att några
veckor efter vår ankomst tilldela mig en liten
befattning, som händelsevis blev ledig i fästningen.
Ehuruväl den icke var synnerligen framstående, antog jag
den som en Försynens nådiga skickelse, ty den satte
mig i stånd att leva utan att ligga någon till last.
Jag-anskaffade en kammartjänare för mig och en tjänarinna
för Manon. Våra små inkomster räckte till, ty jag var
sparsam i mina vanor och likaså Manon. Vi
försummade aldrig något tillfälle att göra oss nyttiga för
våra grannar och bevisa dem välgärningar. Detta
tjänstvilliga sinnelag jämte vårt vänliga sätt att vara
förvärvade oss hela kolonins förtroende och
tillgivenhet. Vi vunno inom kort så högt anseende, att vi
gällde för de förnämsta i staden näst guvernören.
Det menlösa i våra sysselsättningar och den
oavbrutna stillhet vi levde i återväckte omärkligt religiösa
föreställningar hos oss. Manon hade aldrig varit
ogudaktig, och ej heller hörde jag till dessa
förhärdade libertiner, som skryta med att foga gudlöshet
till sitt sedefördärv. Kärleken och ungdomen hade
givit upphov åt alla våra felsteg. Erfarenheten började
ersätta oss ålderns mognad — den utövade på oss
samma verkan som eljest åren. Våra samtal, som
städse voro allvarsamma, ingåvo oss efter hand
böjelse för en ärbar kärlek. Jag var den förste som
framställde förslag om en dylik förändring. Jag kände
Manons hjärtegrund. Hon var rättfram och okonstlad
i alla sina känslor, en egenskap som alltid bildar god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
