Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
vill säga slav som jag var under en passion, som jag
ej förmådde kuva, och bestormad av samvetsagg, som
jag ej hade rättighet att nedtysta. Men kan det väl
uppletas någon, som beskyller mig för obefogad
jämmer, om jag kvider över Försynens hårdhet att
omintetgöra en plan, som jag uttänkt allenast för att ställa
densamma till freds? O ve, vad säger jag,
omintetgöra den ? Nej, den blev straffad som ett brott.
Försynen hade tålmodigt haft fördrag med mig, så länge
jag förblindad vandrade på lastens bana, och dess
hårdaste hemsökelser höllos i beredskap tills jag
började återgå till dygden. Jag fruktar, att krafterna
skola vägra att stå mig bi till att fullfölja
redogörelsen för den olycksdigraste tilldragelse, som någonsin
inträffat.
Jag begav mig, enligt vår överenskommelse, till
guvernören för att anhålla om hans samtycke till vår
vigsel. Jag skulle nog aktat mig för att tala vare sig
med honom eller med någon annan därom, ifall jag
kunnat förmoda, att hans huskaplan, som då var
stadens ende präst, skulle göra mig denna tjänst utan
hans inblandning; men som jag icke dristade hoppas,
att denne ville förbinda sig till tystnad, hade jag
beslutit mig för att gå öppet till väga.
Guvernören hade en nevö vid namn Synnelet, som
han höll synnerligen kär. Denne var trettio år gammal
och en karl med hjärtat på rätta stället men eldfängd
och häftig. Han var ogift. Manons skönhet hade gjort
intryck på honom redan första dagen, och de otaliga
tillfällen han haft att se henne under nio eller tio
månader hade till den grad upptänt hans lidelse, att
han hemligen trånade bort för hennes skull.
Alldenstund han emellertid, i likhet med onkeln och hela
staden, var övertygad om att vi voro ordentligt gifta,
hade han så fullständigt gjort sig till herre över sin
böjelse, att ingenting kunde märkas, och till och med
upprepade gånger ådagalagt nit att stå mig till tjänst.
Jag träffade på honom hos onkeln, då jag kom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
