Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
fästningen. Jag hade ingen orsak att hemlighålla mitt
förehavande för honom, varför jag utan tvekan
framförde mitt ärende i hans närvaro. Guvernören
lyssnade till mig med sin sedvanliga välvilja. Jag förtaide
en del av min historia, vilken han med nöje åhörde,
och då jag bad honom bevista den förestående
ceremonin, åtog han sig ädelsinnat att helt och hållet
bekosta bröllopet. Jag anträdde hemvägen
synnerligen förnöjd.
En timme därefter trädde kaplanen in till mig. Jag
tänkte mig, att han kom för att meddela mig några
föreskrifter angående mitt giftermål, men efter en
kylig hälsning förklarade han i största korthet, att
herr guvernören förbjöd all tanke därpå och att han
hade andra avsikter med Manon.
— Andra avsikter med Manon! utbrast jag, gripen
av en plötslig dödskyla i hjärtat. Vilka avsikter då,
herr kaplan?
Han svarade, att jag torde veta, att guvernören
var herre på platsen och att det tillkom honom att
förfoga över Manon, som blivit sänd från Frankrike
till kolonin. Dittills hade han låtit det bero,
alldenstund han trott henne vara gift; men då han av
min egen mun erfarit, att så ej var fallet, fann han
lämpligt att giva henne åt monsieur Synnelet, som
fattat tycke för henne.
Min hetsighet övermannade klokheten. Jag befallde
trotsigt kaplanen att förfoga sig ut ur mitt hus och
svor på att guvernören, Synnelet och hela staden
tillhopa icke skulle drista lägga hand på min maka eller
min käresta, huru de behagade kalla henne.
Jag delgav genast Manon det olycksaliga budskap
jag mottagit. Vi antogo, att Synnelet hade påverkat
sin onkel efter min bortgång och att detta härflöt ur
ett anslag, som han länge ruvat på. De voro de
starkaste. Vi befunno oss i Nya Orléans som mitt i havet,
det vill säga skilda från den övriga världen av
ofantliga avstånd. Vart skulle vi fly i ett okänt land, öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
