Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
eller befolkat av rovdjur och av vildar lika
blodtörstiga som de? Jag åtnjöt aktning i staden, men jag
hade icke hopp om att kunna uppvigla befolkningen
tillräckligt för min sak för att vinna ett bistånd, som
kunde avvärja det hotande. Därtill hade behövts
mynt, och jag var fattig. Dessutom var ju framgången
av ett folkupplopp oviss, och hade lyckan svikit oss,
så hade det icke funnits någon hjälp mot vår olycka.
Alla dessa tankar välvde jag i min hjärna, jag
meddelade somliga av dem åt Manon, jag formade nya
utan att lyssna till hennes svar, jag valde en utväg
och förkastade den för att välja en annan, jag talade
för mig själv, jag svarade högt på mina egna tankar
— kort sagt, jag befann mig i ett själsuppror, som
jag icke kan jämföra med något, emedan det aldrig
givits något liknande. Manon betraktade mig
oavlåtligt; av min sinnesrörelse slöt hon sig till farans vidd,
och bävande för min skull mera än för sin egen,
tordes den ömsinta flickan icke ens upplåta sin mun
för att giva uttryck åt sina farhågor.
Efter ett ändlöst grubbel hit och dit stannade jag
vid beslutet att uppsöka guvernören och söka beveka
honom med hedersskäl samt med en erinran om min
vördnad och hans visade tillgivenhet. Manon ville
avhålla mig från att gå. Hon sade med tårar i ögonen:
— Du går till döden, de slå ihjäl dig, jag får aldrig
återse dig mer, jag vill dö före dig...
Det kostade mig mycken möda att övertyga henne
om hur nödvändigt det var, att jag gick åstad och
att hon stannade hemma. Jag lovade henne, att hon
skulle få se mig åter i en blink. Hon anade lika litet
som jag, att det var över henne själv som all himlens
vrede och vår fiendes raseri skulle urladda sig.
Jag vandrade alltså till fästningen, där jag träffade
guvernören tillsammans med kaplanen. I min ävlan
att beveka honom förnedrade jag mig till
under-dånighetsbetygelser, som skulle kommit mig att dö
av blygsel, om de varit förestavade av vilken som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
