Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
helst annan orsak; jag ansatte honom med alla de
argument, som måste göra ett ofelbart intryck på varje
hjärta, som icke tillhör en grym och blodtörstig tiger.
På mina klagomål hade den barbaren endast tvenne
svar, vilka han ideligen upprepade: Manon stod under
hans lydnad; han hade givit nevön sitt ord. Jag hade
föresatt mig att behärska mig till det yttersta; jag
nöjde mig fördenskull med att säga, att jag ansåg
honom vara för mycket vän till mig för att vilja min
död, vilken jag snarare underkastade mig än förlusten
av min käresta.
Då jag gick, var jag endast alltför viss om att jag
intet hade att hoppas av denne halsstarrige gubbe,
som skulle störtat sig i den eviga fördömelsen tusen
gånger om för sin nevös skull. Dock framhärdade
jag i min avsikt att in i det sista bibehålla ett sken
av hovsamhet, besluten att, om orättfärdigheten ginge
över gränserna, bereda Amerika ett av de blodigaste
och ohyggligaste skådespel, som någonsin kärleken
alstrat.
Jag vandrade hemåt ruvande över denna plan, då
slumpen, som ville påskynda mitt fördärv, förde
Synnelet i min väg. Han läste i mina ögon något av
det jag tänkte. Jag har sagt, att han hade hjärtat på
rätta stället — nu kom han emot mig och sade:
— Är det icke mig ni söker? Jag har reda på att
mina avsikter väcka er anstöt, och jag har nog
förutsett, att jag får lov att slåss med er. Låtom oss se
vem som har lyckan med sig.
Jag svarade, att han hade rätt och att intet annat
än min död kunde lykta vår misshällighet.
Vi drogo oss vid pass hundra steg utom staden och
korsade våra värjor; jag sårade och avväpnade honom
nästan på en gång. Han vart så förbittrad över sin
otur, att han vägrade att bedja mig om sitt liv och
avsäga sig Manon. Jag hade måhända rättighet att
med ett slag avhända honom bäggedera, men ädelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
