- Project Runeberg -  Manon Lescaut /
204

(1914) [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles Translator: Klara Johanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

204

delse, som inträffat. Hon sjönk medvetslös i min
famn, då jag redogjorde för Synnelets död och min
blessyr, och jag måste hålla på mer än en kvarts
timme med att väcka henne till sans.

Jag var själv halvdöd, och jag varsnade icke deri
minsta utsikt för vare sig hennes eller min trygghet.

— Manon, vad skola vi taga oss till? sade jag,
sedan hon i någon mån repat sig. O ve, vad skola
vi göra? Det är nödvändigt, att jag begiver mig
undan. Vill du kvarstanna här i staden ? Ja, stanna
här, du kan ännu bliva lycklig; men jag, jag går att
fjärran från dig söka döden bland vildar eller under
rovdjurens klor.

Hon reste sig trots sin matthet och fattade min
hand för att ledsaga mig till dörren.

— Låtom oss fly tillsammans, sade hon, och icke
förspilla ett ögonblick. Synnelets lik kan ha blivit
hittat av en slump, och då skulle vi icke få tid att
komma undan.

— Men, dyra Manon, återtog jag alldeles ifrån mig,
säg mig då, vart vi kunna styra kosan? Ser du
någon utväg? Är det icke bättre, att du frestar på
att leva här utan mig och att jag självmant räcker
fram mitt huvud åt guvernören?

Detta förslag endast ökade hennes iver att begiva
sig åstad, och jag var tvungen att följa henne. Jag
hade ännu tillräcklig sinnesnärvaro att medtaga något
spirituösa, som jag hade stående i min kammare,
samt så mycket munförråd, som fick rum i mina
fickor. Vi sade till våra tjänare, vilka uppehöllo sig
i den angränsande kammaren, att vi gingo ut på vår
aftonpromenad (något som vi dagligen hade för sed),
och därpå avlägsnade vi oss ur staden raskare än
Manons klena krafter skulle tyckts medgiva.

ur. ur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 12 16:17:40 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lescaut/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free