Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
träd till tak över huvudet. Hennes första omsorg var
att skifta förband på min blessyr, som hon själv ansat
före vår avfärd. Jag sökte fåfängt motsätta mig
hennes önskningar; hon skulle blivit bedrövad till döds,
om jag förvägrat henne tillfredsställelsen att veta mig
vid gott befinnande och utom fara, innan hon tänkte
på att sörja för sig själv. Jag fogade mig några
minuter efter hennes åstundan och mottog tigande och
med blygsel hennes omvårdnad.
Men sedan hon fullbordat sitt ömma värv, med
vilken iver grep jag mig icke an i min tur! Jag gjorde
mig av med alla mina kläder för att breda ut dem
under henne och dymedelst göra hennes läger mindre
hårt. Mot sin vilja måste hon finna sig i att se mig
bruka allt vad jag kunde upptänka till att lindra
hennes olägenheter. Jag värmde hennes händer med
glödande kyssar och heta suckar. Jag tillbragte hela
natten vakande vid hennes sida och bedjande till
himlen att beskära henne en ljuv och fridfull slummer.
O Gud, vad mina böner voro varma och uppriktiga!
Vilket obevekligt domslut hade verkat, att de icke
blevo hörda?
Tillgiven mig, om jag i korthet avslutar en
berättelse, som dräper mig! Jag förtäljer en olycka, som
saknar sin like; hela mitt liv är vigt åt att begråta
den. Men ehuru jag oavlåtligt bär den i mitt minne,
tyckes min själ rygga tillbaka av fasa varje gång jag
söker kläda den i ord.
En del av natten hade förgått i ro, jag trodde min
älskade vara insomnad och tordes icke andas av
fruktan att störa hennes sömn. I dagningen varseblev
jag, i det jag rörde vid hennes händer, att dessa voro
kalla och skälvande; då lade jag dem till mitt bröst
för att värma dem. Hon kände denna åtbörd, och i
det hon gjorde en ansträngning för att fatta mina
händer, sade hon med svag röst, att hon trodde sin
sista stund vara kommen.
Jag tog till en början detta yttrande för olyckans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
