Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att anhålla om min benådning, vilken han ock lyckades
utverka.
Jag var så matt, att man måste förflytta mig från
fängelset till min säng, där jag kvarhölls i tre
månader av en häftig sjukdom. Mitt hat till livet avtog
ingalunda; jag åkallade ideligen döden och
envisades länge att bortstöta alla läkemedel. Men Försynen
åsyftade att, sedan den nu näpst mig med så mycken
stränghet, göra mina olyckor och sina hemsökelser
fruktbärande för mig — den upplyste mig med
insikter från höjden, vilka förde mig på tankar, som
anstodo min börd och min uppfostran.
Sedan lugnet begynt återfödas i min själ, lät icke
mitt lekamliga tillfrisknande vänta på sig. Jag lydde
obrottsligt hederns maningar och fortfor att sköta min
lilla befattning under väntan på fartygen från
Frankrike, vilka en gång om året besöka denna del av
Amerika. Jag var besluten att återvända till mitt
fädernesland för att där genom en stadgad och sedig
vandel gottgöra mitt forna anstötliga leverne.
Synnelet hade låtit sig angeläget vara att förflytta min
dyra älskades stoft till en hedersam ort.
Vid pass en sex veckor efter mitt återställande fick
jag en dag, då jag allena promenerade på stranden,
se ett annalkande fartyg, som handelsärenden förde
till Nya Orléans. Jag iakttog uppmärksamt
passagerarnas landstigning och vart slagen med den största
häpnad, då jag igenkände Tiberge bland dem, som
styrde kosan till staden. Den trogne vännen å sin sida
igenkände mig på långt håll oaktat de förändringar
sorgen verkat i mitt anlete. Han meddelade mig, att
det uteslutande skälet till hans resa hade varit begäret
att råka mig och förmå mig att återvända till
Frankrike. Sedan han erhållit det brev, som jag tillskrivit
honom i Havre, hade han personligen begivit sig dit
för att bringa mig den undsättning jag äskade. Då
han fick höra, att jag redan farit, hade han gripits av
den häftigaste sorg och skulle på fläcken givit sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
