Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första delen
- XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
några omständigheter med en hyrkusk, svarade han,
att jag skämtade.
— En louisdor, utropade han. — Tjugu par spö
skulle den drummeln ha!
Jag föreställde honom med låg röst, att han skulle
störta oss i fördärvet, men han ryckte till sig min
käpp, tydligen i avsikt att bearbeta kusken därmed.
Denne, som måhända en eller annan gång råkat i
klorna på en livdrabant eller en musketör, tog i
förskräckelsen till flykten med sin vagn, i det han
skrek, att jag hade bedragit honom, men jag skulle
minsann få höra av honom. Jag ropade förgäves
efter honom att stanna. Hans flykt orsakade mig
en häftig oro, ty jag betvivlade ej, att han skulle
underrätta poliskommissarien.
— Ni gör mig olycklig, sade jag till Lescaut. —
Vi skulle inte vara i säkerhet hos er, vi måste genast
begiva oss härifrån.
Jag bjöd armen åt Manon, och vi lämnade hastigt
den farliga gatan. Lescaut följde oss.
Det är underbart, hur Försynen vet att länka
händelsernas kedja. Vi hade knappast vandrat i fem
eller sex minuter, förrän en karl, vars anletsdrag
jag icke kunde urskilja, igenkände Lescaut.
Mannen hade utan tvivel efterspanat denne i närheten
av hans bostad, i den onda avsikt, han nu
verkställde.
— Där är Lescaut, sade han, i det han avfyrade
ett pistolskott mot honom. I kväll får han supera
hos änglarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Nov 3 15:57:40 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lescaut2/0128.html