Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första delen
- XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Därpå försvann han hastigt. Lescaut föll till
marken, utan minsta livstecken. Jag tvingade Manon
att fly, ty våra tjänster skulle ju vara gagnlösa för
en död, och jag fruktade att bli överraskad och
fasttagen av nattväktaren, som ej kunde dröja att
uppenbara sig. Tillsammans med henne och
fångknekten vek jag av in i första tvärgränd. Manon
var så medtagen, att jag hade möda att hålla henne
uppe.
Omsider varseblev jag en hyrvagn vid änden av
gränden. Vi stego upp i den, men då kusken
frågade, vart han skulle köra, visste jag icke, vad jag
skulle svara. Jag hade ingen säker fristad, icke
heller någon pålitlig vän, till vilken jag vågade
taga min tillflykt. Därtill kom att jag var så gott
som utan pengar, i min börs fanns icke stort mer
än en halv pistol.
Förskräckelsen och tröttheten hade till den grad
angripit Manon, att hon satt halvt vanmäktig vid
min sida. Dessutom var min inbillning uppfylld av
mordet på Lescaut, och jag kände mig ännu icke
säker för nattväktaren. Vad var att göra?
Lyckligtvis påminde jag mig värdshuset i Ghaillot,
där jag hade tillbringat några dagar med Manon,
då vi foro till denna by för att bosätta oss där. Jag
hoppades icke blott att där befinna mig i säkerhet
utan även att kunna vistas där någon tid utan att
ansättas med krav på omedelbar betalning.
— Kör till Ghaillot, sade jag till kusken.
M. L. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Nov 3 15:57:40 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lescaut2/0129.html