Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Levnadskonst och religion, av lektor Emilia Fogelklou - Dagligt liv i splittringens tecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Levnadskonst och religion
105
ut från det religiösa livets till en enhet inbördes förbindande
ådernät, vad blir då kvar för vår fromhet? Den blir ytterst
»privat», av mycket trång räckvidd för de allra flesta individer
— och räcker därför mycket litet till att förvandla livet och
världen. Eller också specialiseras den inneboende fromheten
inom något särområde, som på sig får all den glöd och värme
koncentrerad, som skulle ha genomträngt hela människans
livssfär.
Det särområdet kan vara det erotiska livet. Psykologen
Kaila påpekar, hur i våra dagar många upplevat det
»djupandliga» enbart inom denna livssfär. Eller det blir politiken
och partilivet, som tar »all din själ och all din håg och alla
dina krafter». För andra är det arbetslidelsen, som slukar
alla övriga livsintressen. Ändamålet faller bort för medlet
eller krymper ihop.
Jag vill särskilt dröja vid splittringen mellan tro och
vetande. Den är vad som mest har märkts i intellektualismens
tid. Medeltiden hade haft sina påbjudna övningar — för
känslolivet, om man så vill — genom alla dessa böneformler och
botgöringar på föreskrivet sätt, rena övningar, som inför
reformationens sanningskrav i mycket dömdes som själlöst
rabbel. Vi har på motsvarande generellt sätt intellektuella
övningar, i lag föreskrivna, men i stor utsträckning
osam-höriga med den intellektuella hunger och törst efter bildning
och vetande, som omsättes i liv utanför yrkessfären. (Jag tror
numera att både de medeltida övningarna och våra, trots allt,
har sin betydelse. Men de har blivit mer ofruktbara och
missriktade än de behövt vara.)
Det finns lidelsefulla intellektuella, för vilka tvivlet är
samvetssak. I den generation som nu börjar åldras, hände
det ej sällan, att unga människor gjorde den erfarenhet, som
Kaj Munk så beskriver: Medan kristendomen »döde Tomme
for Tomme inde i ens Sind ved lunkne opbyggelige Taler, saa
kunde man maerke hvordan den groede og strakte sig mod
Lyset, naar der blev slynget Angreb imod den». Om
Georg-Brandes-inslaget i dansk kultur säger han: »Han gjorde
dog Kristendomen den Aere at möde den med Lidenskab.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
