Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Levnadskonst och religion, av lektor Emilia Fogelklou - Bön som atmosfärförvandlare och omriktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Levnadskonst och religion
111
i något positivt, en levnadskonst som ofta tar lång tid, men
stundom verkar snabb förvandling. »Jeg fik Sorgens Gave,
og så vart jeg skjald». Nu har vi fått del i hela jordens sorg.
Och den upptäckten sätter in nya möjligheter. Det gäller bara
att aldrig ge tappt.
I sådana medvetenhetsprocesser bortdör en hel del av det
intresse vi förut slösade på vårt privatjag, det får användning
på annat håll. Och därmed följer en befrielse till glädje och
mottaglighet för allt som möter i livet. Och då är vi åter
framme vid källan.
De som vi med rätta kallar helgon är de som hunnit så långt
i att dränera, att där inte blott över dem själva kommit en ny
atmosfär, utan märkes en förvandling av »luften» också kring
andra. Efter en liten stund lägger sig vår vilda harm eller vår
klandersjuka i deras närvaro. De behöver alls inte vara
märkvärdiga. Men de tjänstgör som ett slags andliga
transformatorer, och deras arbetsfält är deras och vårt omedvetna liv.
Men till vårt medvetande vädjar i stället profeten — i stor
eller liten skala.
Den som kan och vill vara en frimodig sanningssägare, som
inte ryggar tillbaka för motstånd och hån, har en oerhörd
börda att bära. Om han inte skall bli fanatiker eller
kverulant, är det till oändlig hjälp och rikedom för honom och för
andra, om bönens atmosfär står kring de hårda orden och i
hemlighet understryker deras positiva innebörd att väcka
och sporra. Han tar avstånd på ytan därför att han ser
sambandet så djupt.
Egentligen är det onödigt tala därom. Ty alla förstår —
eller känner — det i verkligheten. Mycket som kallas bön
har intet med denna inre samling att göra. Och mycket
som intet namn bär, har det i hög grad.
Det är själva inriktningen eller omriktningen av hela vår
varelse det gäller. Bön är — jag upprepar det — vår möjlighet
att uppfostra vårt omedvetna liv, förlösa dess inkapsling i sig
själv och göra det öppet för världen innanför oss och omkring
oss. I den världen sprängs de trånga gränserna, fönstren
öppnas mot det oväntade. Det är i bönens värld som i det nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
