Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Levnadskonst och religion, av lektor Emilia Fogelklou - Bön som atmosfärförvandlare och omriktare - Avarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Levnadskonst och religion 113
vågar tro att här är lärospån framför oss. Det har funnits
begynnelser, t. ex. Andakt (Sveriges kristliga Studentrörelses
förlag), Stanley Jones och Jack Hoylands bönböcker.
Avarter.
Det ges många avarter både av religion och levnadskonst.
De vanligaste och mest svårupptäckta är de som inte är, inte
vågar vara till annat än som imitation. Jag vet väl hur mycket
en människa kan lära av en annan eller andra, och hur
mycket hon omedvetet bildar sig efter sin tid och omgivning.
Men hur många av livets strålande möjligheter blev inte
kvävda genom auktoritativt gillade efterbildningar, som såg ut
som finaste levnadskonst! Med det namnet nämner jag
bara den livsform någon funnit fram till som sin ur kampen
i den tid hon lever i. Det finns underliga tillvarosformer
som trots allt trevar i rätt riktning — jag påminner igen om
den där vanskapta konvaljen, som brutit sten.
Men i det liv som kallas eller kallar sig själv religiöst, finns
det sjuka avskäranden i skräck eller högmod. Det är då
tillvaron får ett hårt, trångt, fanatiskt drag, kanske ibland
kortvarigt som ett febersymtom på väg mot hälsan. Eller som en
krampaktig besittning, monopol på någon
formuleringsspe-cialitet, till fördömanden av andra. Jag påminner om den
gamla historien: »I vår socken finns det bara två fromma,
jag och pastorn, men jag är inte riktigt säker på hur det
är med prästen.» Jag minns i detta sammanhang ett
lustigt uttryck av Arnold Norlind. Han talade om människor,
som aldrig gjort mer än »en enda titt in i himlen» (eller
helvetet för den delen), men som sen aldrig öppnade sig för att se
mera och mera och mera. De som anser sig själva för
levnadskonstnärer kan också ha fastnat i någon specialitet, kanske
blivit enbart kulturnjutare i stället för att vara
kulturfräm-jare. Men de som aldrig fröjdats av helt hjärta åt allt skönt
och stort är redan i det helvete där Dante ville placera dem.
8. — Levnadskonstens bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
