Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erövringen av lyckan. Ett kapitel om levnadskonst från psykologisk och etisk synpunkt, av professor Alf Nyman - En skolmästares lyckoregler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erövringen av lyckan
119
Ibland hugger den franske handledaren i levnadskonst
ordentligt miste. Så, då han förklarar: »Man måste leva så
osunt som en Kant i sin överhettade kammare, som han aldrig
vädrade, för att hitta på en sådan orimlighet som att den
glädje man erfar vid en god handling förringar dennas
sedliga halt.» Misstag! För den store moralisten från Königsberg
var det »glada hjärtat» mitt i pliktutövningen kanske den
vackraste underpanten på ett sedligt handlande. Endast om
glädjen eller lusten fick spela in som bevekelsegrund,
inkräktade den på det sedliga värdet. Så mycket borde en fransk
universitetsrektor veta.
Emellertid kan man tryggt anbefalla herr Payots lyckor
eg-ler. Lev efter dem, och ni blir utan tvivel en ganska
välluktande och ofarlig medlem av samhället! Om det likväl är
riktigt, vad välfärds- och lyckoetikern Stuart Mill en gång
uttalar, att det är bättre att vara en otillfredsställd Sokrates än
ett tillfredsställt svin, så är det antagligt, att många framför
att bli lyckliga på herr Payots vis skola föredraga att gå
omkring med en viss portion sveda och värk i själen och med
fordringar på sig själv och andra, dem belåtenhetsmoralen
finner onödiga. Ett fryntligt svin förblir enligt deras mening
ett svin, även om det är såpat och tvaget efter herr Payots
bästa recept, och de böra helst lämna hans levnadsregler åt
deras värde. Ej genom att sky de mörka och irrationella
krafterna i tillvaron erövrar man enligt deras erfarenhet lyckan.
Den erövringen — i den mån den för oss människor är
möjlig — göres alldeles tvärtom genom att beslutsamt möta dem,
för att i den personliga uppgörelsen med dem hämta
stimulans till fastare livtag och till ständigt nya uppslag i
strävandet att kuva och bemästra dem. I det arbetet och i
den kampen — för sakliga, allmängiltiga mål — övar man
också bäst de »trehundrasextioåtta muskler», för vars goda
kondition den franske livskonstnären ömmar, och uppbådar
man säkrast hos sig de reserver av andlig kraft, som annars
kanske skulle ha slumrat utan vetskap om sin egen
förhan-denvaro. Men i den kampen kan det hända, åtminstone
glimt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
