Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erövringen av lyckan. Ett kapitel om levnadskonst från psykologisk och etisk synpunkt, av professor Alf Nyman - Det »meningsfulla nuets» etik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Alf Nyman
affekter med vanan. Ty så snart denna senare stöter på ett
hinder, »sväller den upp i form av vrede och hämndlystnad».
Det är förbundet med risk att ställa sig i vägen för en vana.
Även den beprisade eftertanken är i grunden ingenting annat
än »den smärtsamma ansträngningen hos rubbade vanor att
åter anpassa sig». Som ögonmärket för Deweys undersökning
står därmed att visa upp, huru impulser efter hand kunna
stelna till vanor och vanor luckras upp genom impulser. I
detta tornerspel mellan vana och impuls leves livet,
personligt som socialt.
På dessa förhållanden ha ej minst etikern och pedagogen
att taga fasta. »Karaktären», föremålet för deras
gemensamma ansträngningar, är sålunda ingenting annat än en
högtidligare benämning på en viss växelverkan vanorna emellan.
»Dygder» och »laster» äro likaledes vanor, d. v. s. funktioner
av jaget och omgivningen. Följaktligen böra även de kunna
förändras genom förändringar av den personliga faktorn,
eller av miljöfaktorn, eller av båda. Enträget inskärper
Dewey vikten av att härvid icke stanna vid fromma
önskningar, beskärmelser, påbud och förbud. Det gäller fastmera
att gripa in, skapa en »rationell teknik», utforma nya vanor,
stabilisera nya handlingssätt, öppna nya kanaler för
verksamhet och samarbete. I detta vårt själsliga ingenjörsarbete
få vi icke hållas tillbaka av skygg vördnad inför det
förflutna. Ty pieteten mot det gångna är alls intet självändamål.
Den är heller icke till »för det förflutnas skull utan för en
nutid, som skall göras så trygg och rik, att den kommer att
föda en ännu bättre framtid».
Härvid äro impulserna kallade att bli våra naturliga
bundsförvanter. Och på dem behöva vi icke ropa. De anmäla sig av
sig själva. Ty ju mera stelnade och fastlåsta vanorna bli,
desto större, framhåller Dewey, »är antalet av instinktiva
reaktioner, som icke få något regelbundet utlopp och som
därför blott vänta på ett tillfälle att få ett oregelbundet,
oorganiserat uttryck». På detta sätt föder varje tradition sin
egen opposition. Trycket alstrar mottryck, det statiska glider
oundgängligen över i det dynamiska. Hade den amerikanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
