Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erövringen av lyckan. Ett kapitel om levnadskonst från psykologisk och etisk synpunkt, av professor Alf Nyman - Det »meningsfulla nuets» etik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erövringen av lyckan
125
psykologen här blott haft den Hegelska filosofien mera
levande i åtanke, så hade den anmärkningen legat nära till
hands för honom, att här röjer sig för oss det dolda,
psykologiska kraftspel, som för den tyske dialektikern tedde sig som
en allmän utveckling genom motsatser och kom honom att
uppställa satsen, att varje »tes» driver fram sin egen »antites».
Bakom »antiteserna» stå de uppdämda, alltid otåliga
impulserna.
Men här gäller det tillika att öppna slussportarna på det
riktiga sättet. Framför allt måste man förhindra, att dessa
instinktiva reaktioner och impulser gräva ner sig och tvingas
föra »ett hemligt och underjordiskt liv». Av alla sätt att
avleda dem är detta det minst önskvärda. I jämförelse med de
andliga sumpbildningar och självförgiftningar, sådana
uppdämningar kunna vålla, föredrager Dewey till och med
impulsernas fria, ohämmade utbrott, i revolter och uppror.
Upproriskhet eggar nämligen till handling — »och därvid
kommer man i beröring med verkligheten». Detta är fördelaktigt
så till vida, som verkligheten »rymmer möjligheten att lära
sig något». Men, varskor han samtidigt, »de lärdomar, som
ernås genom denna metod, äro ytterst dyrköpta. Kostnaderna
äro omöjliga att beräkna». I god tid gäller det därför att
förebygga, att vanelivet stelnar därhän, att det kräves en
dryg portion andlig dynamit för att ånyo förskaffa livet
rörelsefrihet.
Här möter nu uppfostringstekniken sina mest angelägna
uppgifter, liksom den tillika ställes inför sina största
svårigheter. Här har den också begått sina mest förödande felgrepp.
»En brådmogen, alltför snar mekanisering av den impulsiva
aktiviteten i överensstämmelse med de vuxnas vanor att tänka
och känna har varit vad man avsett.» Barnets förtrollande
ursprunglighet har alltför snart och alltför hårdhänt kuvats.
I högre eller lägre grad förete därför kulturnationerna vissa
senila drag. Men, förehåller oss Dewey med en distinktion,
som Oswald Spengler försummat att göra: det är icke
nationen, utan dess sedvänjor, som åldras. Ungdomens
impulsliv är alltid ungt och alltid böjligt. Där porlar ständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
