Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erövringen av lyckan. Ett kapitel om levnadskonst från psykologisk och etisk synpunkt, av professor Alf Nyman - Spinozistisk levnadskonst. De »aktiva» affekternas system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
A l f Nyman
för dagen»), över huvud är Etikens författare ingen vän
av tungussjälar och »riddare av den sorgsna skepnaden». Lika
litet älskar han anakoreter och andra självplågare. Alldeles
tvärtom. »Ty sannerligen förbjuder oss intet annat än en
mörk och dyster vidskepelse att vara glada», inskärper han
i samma Scholium, där han filosoferar över skrattet. »Varför
skulle det väl vara mindre passande att skingra sorgen än att
fördriva hunger och törst? -— Jag för min del», bekänner han
vidare, »tänker så och har kommit till följande uppfattning:
Ingen gud och ingen människa utom den missunnsamme
gläder sig över min vanmakt, oförmåga och nedslagenhet och
räknar tårar, suckar och andra dylika bevis på andlig svaghet
till förtjänst. Tvärtom, ju större lust vi känna, till desto större
fullkomlighet övergå vi, d. v. s. desto mer bli vi med
nödvändighet delaktiga av den gudomliga naturen».
Det är klart besked. Spinoza går emellertid ytterligare i
detalj i detta ämne, och det på ett sätt, som ger vid handen,
att ej heller han — från sin rationalistiska etiks bröstvärn —
ringaktar det, en Jules Payot med en pittoresk vändning
betecknade som »ödlans njutningar» (jfr ovan sid. 118). Etikens
författare är ingen kostföraktare. På sitt plan erkännas de
idiopatiska livsvärdena fullt ut; likaså skönhetsvärdena. »Att
njuta av tingen (rebus uti) och så mycket som möjligt glädja
sig åt dem (visserligen icke till leda, ty det betyder icke att
glädja sig) är därför värdigt en vis man. En vis man, säger
jag, tillkommer det att med måttlighet stärka och vederkvicka
sig av angenäm föda och dryck, liksom av vällukter, av de
spirande växternas skönhet, av åsynen av smycken, musik,
kämpaspel och annat av samma slag, vilket envar utan att
skada någon annan kan njuta av.» Som ett dåtida bidrag till
en kostens filosofi tillägger han förklarande:
»Människokroppen är nämligen sammansatt av många delar av olika natur,
vilka alltjämt kräva ny och olikartad näring för att hela
kroppen skall bliva lika skickad till allt, som kan följa ur
dess natur, och i överensstämmelse därmed även anden bliva
i stånd att på en gång förstå mycket.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
