Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humor och levnadskonst, av läroverksadj. Gustav Lindberg - Medmänniskorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Humor och levnadskonst
149
manträdet bli allt högtidligare, kanske få karaktären av
hög-tidssammankomst i en orden, så följa ord, tankar och känslor
med. Sådana där former skapa sin särskilda gemenskap, men
den kommer, om de agerande ta sig själva helt på allvar, att
innebära, att man är tillsammans för att spela roller, låtsas
vara något, som man enligt programmet skall vara. Det är
detta humoristen är rädd för, när han reagerar mot det
patetiska. Han kan vara med om en högtidlig ceremoni och till
och med värmas av dess innebörd. Men endast vid ytterst
sällsynta tillfällen låter han sig helt ryckas med av uppträdandet.
Han ser på sig själv och de andra agerande med aningen av
ett småleende. Den situationen och det stämningsläget är på
ett oöverträffligt sätt skildrad i Karlfeldts dikt: »Till en
sekreterare».
Helst vill humoristen ge ceremonier och
högtidssamman-komster parodiens form. Det är märkvärdigt, att lika väl
som man kan tappa bort sitt riktiga jag, när man klär ut sig
på allvar, så händer det, att den som i vardagsdräkten inte
vågar vara helt naturlig, han blir det, när han tar på en
högtidsdräkt, som han bär på skämt.
En liknande uppgift — att befordra gemenskapen och
motverka förkonstlingen -—• har den skämtsamma jargong, som
gärna utbildas inom kamrat- och yrkeskretsar. Varje krets
har sitt särskilda ordförråd eller förråd av anspelningar,
öknamn, parodiska yrkestermer o. s. v. Gemensamt för dem alla
är, att man aktar sig för att ta något högtidligt. En egenartad
och ganska förnämlig form av denna miljöreaktion mot det
patetiska ha vi i sanatoriehumorn. Det är väl flera faktorer,
som medverka till att åstadkomma den behagliga, lätta,
osentimentalt spirituella stämning, som ofta härskar på ett
sanatorium. Kanske ligger något av orsaken i själva sjukdomens
egendomligt stimulerande art. Delvis är denna humor ett
särfall av den galghumor, med vilken man reagerar mot att låta
sig nedbrytas av vissheten om dödens närhet. Men främst
innebär den nog, att man aktar sig för att anlägga högtidliga
tonfall. Ett ytterligare motiv ligger i ren ömsesidig välvilja.
Man vet, att det finns en förtvivlan, som står på lur för litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
