Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När sjukdomen kommer, av dr Richard Eeg-Olofsson - Att vara till besvär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När sjukdomen kommer
267
Att vara till besvär.
Det kan som sagt kännas mycket tungt att bli beroende av
andra, när sjukdomen kommer. Det kan vara vanskligt att
avgöra, vilket som är värst detta eller att avstå från sitt arbete.
Man blir kanske icke bara beroende, man kan rentav bli till
besvär för dem man älskat och velat hjälpa. Här kan
invecklade förhållanden uppstå, och för att komma tillrätta med dem
fordras vishet både av den sjuke och omgivningen. Man
star-tar med en känsla av att icke vilja ge tappt, men sjukdomen
gör en allt hjälplösare. Ebba Pauli har i sina böcker just
framhållit, hur stor risken är att glida in i en barnslig hjälplöshet,
större än den nödvändigtvis behöver vara. Ibland underblåses
den av omgivningen, kanske mest av mödrar gentemot barn.
Det är klart, att sjukdom märker en människa. En sjuk lever
ett annat liv än den friske. Ett barn med ett sjukt hjärta måste
vara stilla, vilket innebär en svår anpassning. Hur viktigt är
det inte, att barnet icke får den livsinställning, som låter det
följa den falska livslinjen att till varje pris på ett eller annat
sätt hävda sig trots allt. Den adlerska individualpsykologien
är uppbyggd på temat, hur den av livet mindre gynnade
överkompenserar sitt lyte och sin svaghet, hur han, driven av
begär att göra sig gällande, förlorar kontakten med
gemenskapen och i stället själviskt, utan hänsyn till andra, söker
skaffa sig makt över omgivningen. Märker det sjuka barnet
— men tankegången kan vara tillämplig även på andra — att
det icke betyder, vad det ville, skaffar det sig inflytande
genom att fordra tillsyn, passning och extra hänsyn. Det
uppnår härigenom att bli centrum för allas uppmärksamhet, men
det har icke blivit naturligt inpassat i gemenskapen. Det rör
sig här om mycket primitiva reaktioner, som icke ha något
med överläggning och beslut att göra. För att undgå dessa
faror behövs en klok fostran, en fostran av andra, men, i den
mån sådan kan komma i fråga, också självuppfostran. Riktigt
är, om barnet rätt kan foga sig och får hjälp att utveckla sina
anlag med de krafter det har. Ge tappt skall man icke. Bengt
Nylund har i en av sina böcker visat, hur en lycklig anpassning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
