- Project Runeberg -  Levnadskonstens bok : hur livet får mening och innehåll /
269

(1944) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När sjukdomen kommer, av dr Richard Eeg-Olofsson - Att vara till besvär

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När sjukdomen kommer

269

skor kunna växla kuddars läge och byta skjorta. Må den som
vårdar generöst ge sin hjälp, och må den sjuke med
tacksamhet kunna ta emot. Säkerligen är det så som en patient sade
mig: »Det kan vara svårare att ta emot än att ge.»

Men den sjuke må vara aldrig så tacksam att sköta, så kan
det ändå bli tröttande för omgivningen. Det är icke alltid lätt
för den sjuke att inse detta, när sjukdomen redan fångat hans
tankevärld. Man vill vara hos sina kära, man vill vara i sitt
hem, och i grunden finns det ingen som missunnar en sjuk
detta. Ändå blir man trött. Man kan hata sig själv, att man
icke alltid känner, som man borde, men man orkar helt enkelt
icke. I sådana fall är det bäst att se sanningen i ögat, och söka
ordna det så, att man får den vila och omväxling, som är av
nöden. Den sjuke kan behöva komma bort en tid. Det kan
vara en nödvändig rekreation både för denne och
omgivningen. När han sedan kommer hem, ser han på
förhållandena med andra ögon. Eller anhöriga kan behöva komma
bort på semester. När de sedan komma åter, kunna de
på ett annat sätt än förut vara den sjuke till hjälp
och uppmuntran, och de kunna på ett annat sätt än
under tröttheten se den sjuke som en tillgång i sitt liv.
Det tål att tänka på vad doktor Hirschlaff en gång yttrade:
»Vi friska kunna aldrig vara nog tacksamma mot de sjuka,
ty endast genom dem komma vi i tillfälle att utveckla
människokärlek och hjälpsamhet såsom det är nödvändigt för oss.
Vi skulle bli hårda och kalla, om de ej funnes, och våra
hjärtan förfrysa. Man torde nog kunna säga, att kärleken såväl
i vidsträcktare som mera speciell mening skulle dö ut, ifall ej
lidandet funnes.» Formuleringen är extrem, men yttrandet
innehåller en sanning, som bör göra oss försiktiga så att vi
icke fälla förhastade omdömen. Man får exempelvis
alltemellanåt den frågan ställd till sig: Vore det icke bäst att
avskaffa den obotliga sjukdomen genom att göra sig av med
de sjuka? Att man blir övergående trött på en sjuk behöver
lika litet tyda på ett hårt och kallt sinne, som att den sjuke
övergående blir grinig och besvärlig. Det finns en gräns för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 6 19:35:04 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/levkonst/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free