Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När sjukdomen kommer, av dr Richard Eeg-Olofsson - Att vara till besvär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
Richard Eeg-Olofsson
prestationsförmågan på alla områden. Man orkar ej äta hur
mycket som helst, man orkar ej roa sig hur mycket som helst,
man orkar ej höra ett vackert musikstycke eller se en vacker
tavla hur länge som helst, man orkar ej höra hur många
predikningar som helst, de må vara aldrig så bra. Det har skrivits
om hur t. o. m. medkänslan för krigets offer småningom
slappnar. Kalla det tillvänjning eller vad man vill. Faktum
kvarstår dock. Man kan förakta sig själv — förakt för andra
bör däremot vara uteslutet — så att man icke i längden orkar
reagera med den intensitet, som man tycker vore på sin plats.
Man rycker upp sig, men själva energin flyter icke till som
förut. Det är som en brunn, som sinar. Förut strömmade
vatten till och stod under sådant tryck, att det med kraft gick i
dagen, men nu hjälper det icke ens med den bästa pump. Med
tanke på detta är det klokt, att man medan man är i sin krafts
dagar talar om för sina anhöriga, att man, om den dagen
kommer, då man på grund av sjukdom icke längre riktigt kan
bedöma situationen, önskar, att de skola ordna så, som det är
bäst för dem själva och för en själv, oberoende av den
kortsiktiga önskan, man då kan ha.
Emellertid är det en oerhörd hjälp för båda parter, om
omgivningen kan finna ut det positiva, som den sjuke
representerar, och om man kan få honom att känna, att han icke
är överflödig eller onyttig. Den misstämning, som kan
förorsakas av en övergående trötthet, skall icke behöva inverka
härpå. Det är ingenting, som vi människor äro så känsliga för,
som att vara till nytta, att betyda något. Låt en människa
förstå, att du anser henne överflödig, och du har tagit kraften
från henne! Naturligtvis är det för alla självklart, att ingen
är oersättlig. En annan sak är, att man behövs och blir
svår att ersätta. Jarl Hemmer citerar i sin bok »En man
och hans samvete» ett brev, skrivet av en dödsdömd. Hur
börjar det? Jo, just så här: »Kära hustru min. Nu har jag
svulti och lidi en månad ren och i morron så ska jag åsta och
dö. Tro bara inte att jag är rädd. Fast lessamt är det att
ungarna och du ska bli allena–––». Ja, så skriver en man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
