Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När sjukdomen kommer, av dr Richard Eeg-Olofsson - Stillhet — plåga — ångest - Själsvård. Medlidande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När sjukdomen kommer
275
smärta, att t. o. m. det skratt, som kunde verka befriande,
vållar plåga. Skrattar för övrigt den sjuke? Ler han icke? Och
är icke vemodet ett förhärskande drag, denna egendomliga
sinnesstämning, som är en blandning av glädje och sorg. Den
sjuke gläds åt livet, åt människorna, åt solen, åt träden och
vattnet precis som de friska, men han sörjer över att icke
få njuta detta såsom han en gång drömt. Smärtan och plågan
äro intet att ropa efter, och jag beundrar alla dem,
som jag sett med efterföljansvärt mod bära sina plågor.
Det är en konst bara det att utan ständig klagan uthärda sin
smärta. Den starke och den vise »bär sitt lidande, men han
ropar icke på det». Ibland kan man överraska sig själv med
den fåvitska önskan att en tid bindas vid sängen — av
sjukdom. Hur skönt skulle det inte vara att få ligga till sängs,
koppla av, ägna sig åt sitt eget o. s. v. Ingen skulle ha
anspråk på en. Detta kan låta säga sig, om man bryter ett ben
och vet att det hela är väl läkt på några veckor, men
det låter annorlunda, om ovissheten om ett snart
vederfående finnes eller om man ansättes av plågor eller den
pinande trötthetskänslan, då man varken orkar med sig
sj älv eller sin omgivning, icke orkar med att vare sig läsa eller
äta. Endast den som icke själv prövat på verklig ohälsa kan
vara nog tanklös att säga: »Det är ingen konst att vara sjuk.»
Man måste göra klart för sig, att sjukdomarna äro
mångahanda, och att människorna äro olika. Det är därför viktigt att
individualisera.
S j ä l s v å r d. Medlidande.
Så gott som allt, vad jag hittills skrivit, har haft till
förutsättning, att de själsliga funktionerna varit i stort sett
oberörda. Och det ginge ju an, om alla sjukdomar vore
övervägande fysiskt betonade. Visserligen kan en kroppslig sjukdom
bryta ned vår psykiska motståndskraft med djupa själsliga
depressioner till följd, men vi äro icke slagna till slant under
dessa, så tillvida att ett rätt sätt att möta sjukdomen kan
före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
