Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När sjukdomen kommer, av dr Richard Eeg-Olofsson - Om tröst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När sjukdomen kommer
277
Om tröst.
Litet var ha vi stått i situationer, då vi behövt tröst. Den
sjuke behöver tröst mer än andra, och den som rätt kan trösta
har fått en stor gåva. Men för att kunna trösta, måste man
kunna leva sig in i den sjukes värld. Om den du besöker orkar
tala, så lyssna. Du behöver inte svara på hans funderingar och
eventuella frågor genast. Det kan dröja en vecka, två veckor,
innan du finner de rätta orden. Det är ingen tröst att säga: bär
tåligt din börda, som blivit dig pålagd. Vad har man därmed
lättat? Och det är ingen tröst att mot bättre vetande säga: var
bara lugn. Snart är du åter bra. Den som vill trösta måste vara
sann. Men naturligtvis skall sanningen vara sagd i kärlek. Det
är märkligt, hur svårt det är att få orden att räcka till inför
sjukdom och sorg? Det är icke heller mycken tröst i att andra
ha det sämre. Det avlyfter ingen börda. Men i nödfall är det
svårt att komma förbi denna »tröst». I bästa fall kan den ju
också ge oss kraft att härda ut med vårt, så länge andra klara
sitt, men i realiteten göra andras lidanden icke det egna
lättare. Vad man kan göra är att söka leva sig in i den sjukes
situation, och söka finna de ord, som skulle hjälpa en själv,
om man vore i hans ställe. Är icke den bästa trösten den, om
man kan engagera sig själv och våga säga: vi ska hjälpas åt.
Men om vi misslyckas? Nåväl, så ha vi gjort, vad vi kunnat.
Att lyssna är i varje fall svårare än att prata. Att tala är
något annat. Den som går bland sjuka har ett starkt intryck
av att det pratas alldeles för mycket med de sjuka. Och vad
man pratar om sedan! Om sjukdomar den ena värre än den
andra. Om just den sjukdom, som den stackars sjuke lider av.
Man har hört och man har sett. Den ena har dött under
sorgliga omständigheter, den andra har blivit frisk genom en kur,
man vet icke så noga vilken. Eller var det en ny medicin. Allt
detta är så banalt, att man helst ville hoppa över det. Men här
syndas så mycket, att man icke har rätt att utelämna det.
Den sjuke har tid att tänka. Smått kan bli stort. Även de
fåvitska orden kunna få fäste och komma stor skada åstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
