Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Måttlighetens njutning, av fil. lic. Gustaf Lundgren - Tungan och näsan som filosofiska organ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
Gustaf Lundgren
portvin. Det finns otvivelaktigt personer, som, utan att tänka
därpå, äro mycket känsliga för den andliga karaktären av mat
och dryck och få behov i denna riktning, vilka äro fullt
analoga med behovet av en rumsutstyrsel, som stämmer överens
med deras personlighet. Månne icke Herr Hugo på sitt
jaktslott hade genomfört en bestämd ’stil’ även i sin matlagning?
Källfriskt vatten, ett glas mjölk, ja till och med liksom för
ro skull ett par plättar, bilda en symfoni, vari jaktslottets anda
röjer sig.»
Man kan njuta av mat och dryck på ett ytligt och på ett
mera djupt sätt. I det anförda arbetet av Hans Larsson heter
det, att det trivialas fattigdom beror på att »det saknar de
otaliga relationerna till tillvaron som helhet». Den stora
diktens betydelse ligger i att den sätter oss i levande förbindelse
med den värld varav vi äro delar. Njutna på rätta sättet
kunna mat och dryck dels genom sinnesanalogi och dels genom
direkta doft- och smakintryck eller andra associationer fylla
samma funktion. En vällagad svamprätt kan ge oss en
förnimmelse av höstens doftande, fuktiga marker. Fisk och
skaldjur kunna ge något av havets friskhet och sälta. Vinet kan
väcka föreställningar om böljande fält, där solens och jordens
krafter förenas i druvan. Det grova brödet är jordens
särskilda gåva till människan, vunnen under träget arbete av
människor och djur på fältet. Jag minns en hemgjord ost,
som vi en gång begåvades med av en gumma på landet. Var
gång den njöts, förde den tankarna till den färgrika, skönt
doftande ängen, där korna som släppt till mjölken betat. Till och
med snapsen kan tagas på ett trivialt och ett mera värdigt sätt.
Mynheer Peeperkorn, den pompöse livsdyrkaren i Thomas
Manns roman »Bergtagen», kallar brännvinet för flytande bröd,
»gudsbröd, klart bröd, liten smekform, att läska sig med».
Ätandet och drickandet äro för honom heliga akter. Han
föraktar de raffinerade, överförfinade njutningarna av narkotika
o. d. och ägnar sig så mycket intensivare åt upplevelsen av
»det enkla, det stora, det gudsursprungliga... en flaska vin,
en ångande äggrätt, en ren sädes». Att inte kunna njuta av
detta, det är enligt Peeperkorn synden som inte kan förlåtas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
