Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Måttlighetens njutning, av fil. lic. Gustaf Lundgren - Tungan och näsan som filosofiska organ - Två njutningsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 Gustaf Lundgren
vid ett tillfälle om sina cigarrmärken. »Den här har ras, sade
hovrådet, i det han räckte fram sin sort. Temperament, förstår
ni, saft och kraft, S:t Felix-Brasil, jag har alltid hållit på
den karaktären.»
Två njutningsmedel.
Ett kapitel om måttlighetens njutning vore ofullständigt,
om det inte innehölle något om två njutningsmedel som äro
kända över hela jorden och som ha spelat en mycket stor roll
i mänsklighetens liv, nämligen alkohol — företrädesvis i
vinets form — och koffein, som finns i kaffe och te.
Vinbruket är urgammalt. Det har en stor religiös, mystisk
och litterär tradition bakom sig, belyst av bl. a. Vilhelm
Ander-sen i hans bok »Bacchustoget i Norden» och av Nathan
Söderblom i uppsatsen »Rus och religion». I stora delar av världen
anses vinet höra till livets nödtorft. När Maria vid bröllopet
i Kana säger till Jesus: »De hava intet vin», så menar hon
tydligen, att situationen är betänklig, och Jesus gör också
sitt första under för att avhjälpa bristen. I 1695 års svenska
psalmbok uppräknas i en måltidspsalm (n:r 339) jämte »ägg
af foglar, stora och små» samt »älg, oxe, hare, hjort och får»
även vinet bland det goda som Gud ger oss:
Frukt af jorden, bröd och vin
Gifver han utaf nåder sin.
I vår nuvarande psalmbok söker man däremot förgäves en
motsvarighet till detta ställe.
Den bästa psykologiska förklaringen till alkoholens makt
över människosinnet torde vara den som William James ger
i en av sina religionspsykologiska föreläsningar. Denna makt,
skriver den amerikanske filosofen, »beror otvivelaktigt på den
förmåga att väcka till liv den mänskliga naturens mystiska
krafter, som vanligen hållas nere av den nyktra stundens kalla
fakta och torra kritik. Nykterhet förminskar, åtskiljer och
säger nej; rus vidgar, förenar, och säger ja. Det är i själva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
