Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Måttlighetens njutning, av fil. lic. Gustaf Lundgren - Två njutningsmedel - »Alkoholfrågan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Måttlighetens njutning
319
verket den stora uppeggaren av ja-funktionen hos människan.
Det leder sin tillbedjare från tingens kyliga utansidor till den
strålande kärnan. Det gör honom för ögonblicket till ett med
sanningen. Det är icke idel ondska, som kommer människan
att jaga efter rus. För de fattiga och olärda ersätter det
symfonikonserter och litteratur... Det berusade medvetandet är
en bit av det mystiska medvetandet, och vårt totalomdöme om
det förra måste finna sin plats i vårt omdöme om detta större
hela» (»Den religiösa erfarenheten», s. 449, f).
»Alkoholfråga n».
James påpekar också, att det är en del av livets dunkla
gåta och tragedi, att fläktar och glimtar av något som vi
omedelbart uppfatta som något högre skall »unnas så många av
oss endast under de första flyktiga skedena av det, som i sin
helhet är så neddragande och förgiftande».
Han har förvisso rätt häri. Men annorlunda ställer sig saken,
om det är fråga icke om rus och extravaganser utan om en
måttlighetens njutning av ett gott och ädelt vin. En medicinsk
författare som Fritz Kahn framhåller, att människorna i
vin-länderna ingalunda äro mindre friska och prestationsdugliga
än befolkningen i länder med låg alkoholkonsumtion. I
medelhavsländerna, den västerländska kulturens vagga, har sedan
årtusenden ingen frukt odlats i sådan utsträckning som
vindruvan. Vindrickandet har inte skadat befolkningen i dessa
länder, utan tvärtom: »ingenstädes på vår planet har så
mycket presterats för den mänskliga kulturen som i
medel-havsområdet, där Moses, Kristus, Homeros, Platon och Phidias,
Dante och Michelangelo, Kolumbus och Galilei, Molière och
Voltaire vuxit upp och blivit så gamla som människor
överhuvud bruka bli» (a. a. II, s. 482). Gamle Hufeland, som alltid
och inte minst när det gäller vin manar till måtta, menar dock,
att vi i vinet av naturens egen hand erhållit ett medel att
förhöja vår livskänsla, en den »skönaste Destillation, som
öfwer-träffar alla andra». »Finnes något i Werlden», utbrister han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
