Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 28. Georg Stjernhjelm.
- 28. Konung Gustaf Adolfs död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunnat berga undan fiendens plundring, säges den nära
sextiårige mannen hafva på den öde stranden med skämt och sång,
ja med dansande, uppmuntrat hustru och barn samt öfriga
olyckskamrater.
Både kroppens och själens krafter fick Stjernhjelm
bibehålla nästan oförminskade till lifvets slut. Sina sista år
tillbragte han mest med lärda arbeten och i umgänge med
vänner och lärjungar. Han hade ett lifligt sinne för
vänskapens rena behag. Fattigdomen, vänskapen och hvad han sjelf
allar själens nöjaktighet har han skildrat såsom sitt
hjertas skyddsandar. Då under den sjukdom, som slutligen lade
honom i grafven, hans vän och lärjunge, den såsom skald
berömde Samuel Columbus besökte sin vördade mästare och
frågade, hvilken grafskrift borde sättas öfver en sådan man, blef
svaret: ”Sätt, att han lefde glad så länge han lefde.”
*
28. Konung Gustaf Adolfs död.
Det var den 6 november 1632. En tung dimma låg
öfver slätten vid Lützen. I täta massor hade den kejserlige
fältherren Wallenstein uppställt sina krigare och skickat
befallning till sin tappraste härförare, Pappenheim, som befann
sig på en annan väg, att skyndsamt infinna sig på valplatsen.
Ännu var han icke kommen, men Wallensteins öfriga trupper
voro dock till antalet Svenskarne öfverlägsna. En djup graf
skilde motståndarne från hvarandra.
Gustaf Adolf hade uppställt sin här, såsom han plägade,
på tvenne linier med rytteriet blandadt med fotfolk. Hans
ypperste fältherrar, hertig Bernhard af Weimar, grefve Nils
Brahe, general Kniphausen med flere, omgåfvo honom och
förde hvar och en sitt befäl.
Då dimman mot middagen skingrades, började slaget.
Några kanoner vid grafven utgjorde i synnerhet föremålet för
härarnes strid. De togos af Svenskarne, som gått öfver
grafven. Wallenstein skickade att återtaga dem. Följd af
Småländingarne, skyndade konungen öfver grafven till de sinas
hjelp. Dimman utbredde sig i det samma å nyo, och
konungen råkade in bland ett fiendtligt kyrassier-regemente. Snart
träffades hans häst af ett pistolskott genom halsen, och ett
annat krossade konungens venstra arm. I det samma han
vände sig till en af sina följeslagare för att bedja denne föra
honom ur striden, träffades han i ryggen af ett nytt skott.
Den ene af hans ridknektar föll död, den andre sårad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:11:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lff1u/0336.html
