Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Upptäckten af sjövägen till Indien och af Amerika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste man ju halka allt längre och längre ned och slutligen
omöjligen kunna komma uppför vattenberget igen. En annan sade, att
om der funnits något att upptäcka, så måste nödvändigt de gamle
Greker och Romare hafva upptäckt det. En tredje kallade hela
förslaget rent af gudlöst och förmätet.
Efter fem års ihärdiga försök hos furstar och städer såg dock
ändtligen Columbus sina sträfvanden krönas med framgång. Spanska
drottningen Isabella lyckades 1492 att besegra och förjaga Morerna
ur Spanien; i glädjen häröfver beslöt hon att villfara Columbi
begäran, och en flotta af tre skepp utrustades för att under hans
ledning söka upptäcka det obekanta landet. Han utnämndes sjelf till
kunglig Spansk storamiral på alla nya haf och till vicekonung öfver
de land och öar han lyckades upptäcka.
Fredagen den 3 augusti 1492 lade den lilla flottan ut ifrån
land i närvaro af oräkneliga åskådare, som med blickar och
uppmuntrande tillrop följde de djerfve äfventyrarne till vägs. I början
var färden lätt och modet friskt hos de sjöfarande, ty de seglade i
kända farvatten. Men ett roder gick sönder. Genast ansågs detta
af det vidskepliga sjöfolket såsom ett olyckligt förebud. Det
lyckades dock Columbus att åter lifva det sjunkna modet, och utan
ytterligare missöden nådde de i september månad de redan förut
upptäckta Kanarieöarna. Der lät han laga skeppen och försåg sig med
allahanda förnödenheter.
Den 6 september satte sig fartygen åter i rörelse och styrde
rakt mot vester utåt det omätliga, hemlighetsfulla verldshafvet. En
stadig vind, som sedermera hela tiden gynnade färden, förde de
resande raskt framåt, och redan följande dagen hade allt land
försvunnit för deras blickar. Det var ett förfärligt tillstånd för menniskor,
som för första gången sågo sig skilda från hela den lefvande
verlden, som drefvos omkring af de rasande vågorna på bräckliga
farkoster, som rundt omkring sig ej sågo något annat än himmel och
vatten, som fördes allt vidare framåt, utan att veta hvart, och till
anförare hade en oförvägen man, hvilken ingenting visste om målet
annat än det, som hans inbillning förespeglade honom.
Columbi orubbliga lugn ingaf emellertid beundran och förtroende
hos hans besättning. Utan att tröttas, stod han dag och natt på
däcket med sänklod och kikare, sof blott några få timmar och
antecknade äfven det minsta, som han iakttog. Der han varseblef
ängslan och nedslagenhet, der talade han vänliga ord och
uppmuntrade de knotande med löften; och förvånande var det välde, som
han öfvade öfver sinnena.
Sjöfolkets ängslan och förskräckelse tilltogo dock med hvarje
dag. När skeppen kommo inom passadvindarnes område, fördes de
af en ständig östanvind med pilens fart mot vester. Denna
omständighet försatte sjömännen i ny bestörtning, ty de höllo det för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
