Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Upptäckten af sjövägen till Indien och af Amerika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omöjligt att kunna komma tillbaka till fäderneslandet, då ständiga
östanvindar blåste på denna del af hafvet. Dertill kom, att de snart sågo
hela hafvet täckt af gräs. De trodde sig vara vid hafvets ände och
fruktade att stöta på klippor och skär. Snart förvandlades deras
fruktan till förtviflan; de trodde sig gå en säker undergång till
mötes, och de mest försagde stälde med raseri sin anförare till ansvar;
de hotade att kasta honom öfver bord, så framt han icke vände om
på ögonblicket. Columbus ingaf dem dock förhoppning, att man nu
vore nära land. Han trodde detta så mycket säkrare, som åtskilliga
sjöfoglar syntes.
Men foglarne försvunno åter; solen gick upp och ned, ännu
flögo fartygen pilsnabbt mot vester. Manskapets förtviflan kände nu
mer inga gränser; de ville bära händer på Columbus. Endast den
tanken, att de icke hade någon, som skulle kunna föra dem tillbaka,
när han blifvit mördad, afhöll dem ännu från att taga hans lif. Han
begärde ytterligare tre dagar. Om man efter den tiden ännu icke
såge något land, så skulle han vända om. På detta vilkor ingingo
sjömännen med motsträfvighet.
Antingen detta nu var blott en lycklig ingifvelse, eller han hade
mera bestämda tecken till land — nog af, redan följande dagen
nådde lodet botten; rör och en qvist med röda bär kommo flytande,
och landfoglar satte sig på masterna. Solen hade nyss gått ned.
Ännu såg man ingenting; men amiralen lät taga in seglen för att
icke under natten drifvas mot klippor. Två timmar före midnatt
varseblef han på långt håll ett ljussken. ”Land! land!” — ljöd nu
det allmänna ropet; man kastade sig i hvarandras armar, den ene
snyftade af glädje i den andres famn, och amiralen hade den glädjen
att se dem, som nyss förut hade hotat hans lif, nu ligga för sina
fötter. Efter det första förtjusningsruset ihågkom man den högre
pligten och uppstämde den gode Gudens lof ur fullaste hjerta.
Då solen gick upp, sågo de en vacker grön ö framför sig.
Columbus lät utsätta en båt och for, omgifven af väpnädt manskap,
öfver till ön under flygande fanor och skallande krigsmusik.
Spaniorerna sågo på stranden en stor mängd infödingar, som med undran
och häpnad betraktade de ankommande. Columbus steg i land, lät
resa ett kors och höll vid dess fot bön med sitt folk. Derefter tog
han ön i besittning för drottning Isabellas räkning. Infödingarne
kallade sin ö Guanahani, Columbus gaf henne namnet Sankt
Salvador. Hon är en af öarna i viken emellan norra och södra Amerika.
Nu var alltså en ny verldsdel upptäckt. Nye äfventyrare
skyndade i den förste upptäckarens spår, och snart hade man kringseglat
Amerikas kuster och till och med jordklotet. Man fann då, att det
nya landet icke var det efterlängtade Indien, såsom man först
trodde, utan en vida större del af verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
