Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 273. John Ericsson af E. Beckman (F)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
just då hans seger tycktes säker, råkade ångpannan ut för
ett missöde, som gjorde, att han drog sig tillbaka från
täf-lingen, där han antagligen, om han kvarstått, skulle hafva
erhållit priset. Nu tillföll detta Stephenson.
Från denna tid förskrifver sig en annan af John
Ericssons förnämsta uppfinningar, ångsprutan. Förut, då
sprutorna drefvos med handkraft, kunde strålen endast kastas
till en jämförelsevis ringa höjd, och vattenmängden var
alldeles icke tillräcklig för en verksam släckning. När den
väldiga, aldrig tröttnande ångkraften sattes i armkraftens
ställe, gjordes ett omätligt framsteg i striden mot det
element, som, bundet, är vår nyttigaste tjänare, men som,
lössläppt, är en förhärjande fiende.
Yi komma nu till den mest betydelsefulla af alla den
store svenskens uppfinningar, nämligen propellern eller
vattenskrufven. John Ericsson insåg, att ångan aldrig
kunde i sjöfarten, allra minst inom krigsflottorna, vinna
full användning, förrän fartygen befriades från de stora
hjulhusen och skofvelhjulen, hvilka lättare än någon annan
del af fartyget skadades både af storm och af fiendens
kulor. För att nå sitt mål tog han naturen till
lärmästa-rinna. Fåglarnas vingar voro det mönster, efter hvilket
han gjorde sin propeller. Sedan han med en liten modell
anställt försök i en damm i en af Londons trädgårdar,
byggdes den första propellerbåten. Den var ej stor, men
den plöjde Thames (täms) vågor med en hastighet och
säkerhet, som väckte allmän förundran. Styrelsen för
engelska sjöförsvaret inbjöds till en proftur. Den
oansenliga propellerbåten drog med rask fart efter sig amiralitetets
i guld, förgyllning och purpur strålande bark, där de
inbjudna sutto på kuddar, täckta med siden och damast.
Färden gick ypperligt. Men de höga herrarne förklarade
dock uppfinningen alldeles opraktisk. Skälet uppgafs
sedermera: det vore omöjligt att styra en båt, som hade sitt
hjul så långt i aktern.
Denna kortsynta dom, som tycktes alldeles stänga vägen
för John Ericsson och hans propeller, var för dem båda
en lycka. Den vände nämligen uppfinnarens blickar väster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
