Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde afdelningen - 296 A. Ur ett tal i svenska akademien vid julen 1890 af E. H. V. Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
from vördnad för det heliga, förnöjsamhet i sinnelaget,
flärd-löshet i lefnadsvanorna och dylikt hafva nog vår tids svenskar
ej så litet att lära af t. ex. Gustaf Adolfs och Karl XII:s
samtid. Och särskildt genom hängifven fosterlandskärlek framstå
våra förfäder under flera skiften af Sveriges historia som ett
kraftigare släkte än det, som nu trampar deras jord.
Väl älskar än i dag hvar svensk sitt land, — huru skulle
han kunna annat? Men det är med fosterlandet som med
hälsan: så länge vi hafva dem i okvald besittning, vårdslösa
vi dem gärna; först när de allvarsamt hotas eller redan äro
oss fråntagna, först då inse vi till fullo, hvad de varit värda.
När vi, nutidens svenskar, besinna, huru litet Sveriges förr så
krigiska folk i våra dagar gör för att trygga sitt framtida
själfbestånd, och detta under det alla omgifvande nationer för
motsvarande ändamål underkasta sig stora uppoffringar, då
måste vi i sanning med nedslagenhet tänka på den närvarande
tiden i jämförelse med våra fäders.
Frid på jorden är en skön julhälsning. Ty värr kunna
vi ej hoppas, att den hälsningen skall blifva lefvande verklighet
bland oss annat än i sammanhang med fortsättningen:
människorna en god vilja. När den sista människa, som äger vilja
att skada, försvunnit från vår jord, då, men också först då, är
»afväpning» ett fullt tidsenligt ord.
Må icke heller någon förleda oss med högstämdt tal om
att nationernas roll är utspelad: mänsklighetens tidehvarf skulle
nu stå för dörren. Nationernas intressen och mänsklighetens
behöfva ju ej på minsta vis vara motsatta. Kan då en svensk
icke älska sitt hem, för det att han älskar sitt land? Är det
ej snarare så, att just den brukar vara mest fosterländsk både
i tanke och handling, som varmast är fäst vid sitt hem? Alltså:
älska ditt land, utveckla ditt folks andliga och materiella krafter
i den riktning, för hvilken naturen danat dem; då gagnar du
mänskligheten bäst, då är du kosmopolit i ordets sanna mening.
Länge, mycket länge har- vårt land fått njuta en lycklig
freds välsignelser. Det är ej underligt, om månget sinne
därunder insöfts i en alltför sorglös ro. Men icke kan denna fred
förblifva evig, icke kan vårt land, ensamt i Europa, hoppas att
alltid vara skonadt för ovädret. Mer än en gång under de senaste
årtiondena har stormen varit oss nära, närmare, än vi själfva anat.
Hör, vågorna, som från skilda himmelsstreck föras mot
vår kust, tala ett varningens ord till oss. Låt oss lyssna
därtill ! De vågorna föddes ej alla vid fria stränder, i bygder, där
folken själfva rådde öfver sina lagar och bestämde, huru länge
fäderneärfd sed skulle få gälla. I vattnens tysta svall
förnimma vi dämpade suckar. Skola liknande sorgens ljud en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
