Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 325. Torfmossarna af G. Andersson - 326. Svanarna efter S. Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sker detta genom att med en lång, smal spade skära nt
tegel-stenslika bitar. Sådan torf kallas därför skärtorf.
Torf-bitarna läggas sedan i högar, som utsättas för vindens och
solens torkande inflytande. Först när de blifvit fullt torra,
duga dessa stycken till bränsle. Torf dyn, hvilken ej är så
fast och hård, att skärtorf kan tillverkas däraf, behandlas
på annat sätt. Af den gör man tramptorf. I stora tråg
blandas torfdy och vatten. Människor eller hästar, numera
stundom ersatta af en särskild sorts maskiner, trampa sönder
alla hårdare delar, så att till sist en tjock, svart gröt
uppstår. Denna bredes på marken, skäres i tegelstensstora
stycken och får sedan torka riktigt väl. När massan är
fullt torr, bildar den hårda stycken, hvilka utgöra ett
billigt och värmande brännämne.
De sätt, som användas för att vinna torf, äro sålunda
ganska olika, men ändamålet är dock detsamma, nämligen
att söka förädla naturens alster på ett sådant sätt, att de
kunna bereda människan den största möjliga nytta och glädje.
326. Svanarna.
Svanarna höra till simfåglarna. Honorna äro nästan
alldeles lika hannarna ehuru något mindre. Ungarna få ej
sin hvita dräkt förrän i tredje året. Fjäderklädnaden, som
är mycket tät och dunrik, ömsas ej mer än en gång om
året, och ruggningen är långsam. Egentligen äro svanarna
ej flyttfåglar, ty de draga sig blott undan för isen. De vistas
merendels alla årstider i stora flockar utanför hafskusterna
undantagandes häcktiden, då de parvis besöka insjöar,
mossar och andra vatten. Sångsvanen häckar i vårt land
förnämligast i Lappmarkerna, men vildsvanen träffas flerstädes
i södra och mellersta Sverige, såsom i de skånska sjöarna,
i sjön Tåkern och i Mälaren.
Då svanarna simma, hålla de vingarna yfvigt upplyfta,
stundom uppställa de dem som segel. Den långa halsen
bäres mer eller mindre S-formigt, hvilket gifver svanarna
ett präktigt utseende. Då svanarna hvila sig, sträcka de ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
