Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 332. Ur Verner von Heidenstams författarskap - En snygg vit skjorta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har man sagt, ’gå genom träsk och snö!’ Därpå har intet
varit att svara.»
Rabenius knäföll och tog sakta hans händer i sina.
»Men nu skall dn tala, Bengt Geting. Tala du, tala du,
efter alla nu samlas för att höra dig! Du är nu den ende
av oss alla, som har rätt att tala fritt. Är det en hustru
eller kanske en ålderstigen mor därhemma, som du vill, att
jag skall hälsa till?»
»Min mor svälte mig och skickade mig till tropparna, och
aldrig har sedan en kvinna haft annat att säga mig än detta
samma: ’Gå ur vägen, Bengt Geting, gå, gå! Yad vill du oss?’»
»Då har du väl ändå något att ångra?»
»Jag ångrar, att jag inte som barn sprang i kvarnforsen,
och att jag inte, när du om söndagarna stod framför
regementet och uppmanade oss att tåligt gå och gå, steg fram
och slog ned dig med musköten. -—Nej, vill du veta, vad
som gör min ångest? Har du aldrig hört trosskarlarna och
förposterna berätta, hur de i månljuset se sina ihjälskjutna
kamrater flockvis linka efter hären och hoppa kring på sina
stympade ben och ropa: ’Hälsa hem till mor!’ — De kalla
dem Svarta bataljonen. — Det är i Svarta bataljonen, som
jag nu skall in. Men det är det värsta, att jag skall
nedgrävas i mina trasiga paltor och min blodiga skjorta. Det
är just det, som jag inte kan få ur mitt sinne. Inte begär
en simpel ryttare att bli hemförd som salig general Liewen,
men jag tänker på de stupade kamraterna vid Dorfsnicki,
där kungen lät skänka åt var man en kista av ett par
bräder och en snygg vit skjorta. Yarför skulle de få det
så mycket bättre än jag? Nu i olyckans år blir man lagd,
som man faller. Så djupt är jag sjunken i elände, att det
enda i världen, som jag nu kan avundas, är deras snygga
vita skjorta.»
»Min stackars vän», sade Rabenius stilla. »I Svarta
bataljonen — om du nu tror på den — får du stort sällskap.
Gyldenstolpen och Sperlingen och överstelöjtnant Mörner ligga
redan skjutna ute på fältet. Och minns du de tusen andra?
Minns du den vänlige överstelöjtnant Wattrang, som kom
ridande till vårt regemente och gav ett äpple åt var soldat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
